Kurs för Lillemor Edström

I helgen har jag varit nere i teeeby och gått tävlingslydnadskurs för årets SM-vinnare Lillemor Edström.
Väldigt roligt faktiskt!
Vi fick börja med att visa upp vårat samarbete, alla skulle gå lite fritt följ för att Lillemor skulle få se lite av de som ska gå kursen. Modig som jag är, så tänkte jag att jag redan från början ska visa upp hur illa det kan se ut. Vårt största problem är att han blir så gasad att han inte kan gå på sina fyra fötter. Och jag måste gå lååååååångsamt för att han inte ska springa iväg åt något håll, och det blir jättefult och jag blir stressad och han liksom flyger åt alla håll samtidigt - mest uppåt.
Så jag värmde inte upp så mycket, utan gick in när han fortfarande var väldigt speedad.



Som väntat så fick jag tillsägelse att gå fortare. Jag försökte verkligen gå fortare, det gick sådär... Däremot fick jag beröm för att jag inte har några DK med axlar eller liknande.

Nästa pass värmde jag upp lite mer rejält, och då gick han faktiskt riktigt bra tycker jag. Och så FLÖG jag fram, sprang nästan!
Tyckte jag.
Så ställde Lillemor upp bredvid mig och sa åt mig att följa hennes tempo. *svim*

Det gick faktiskt inte alls, Krux fattade inte heller vad vi pysslade med. Nä, jag kommer nog aldrig att gå så fort.
Vi kom överrens om att jag ska värma upp med långsam marsch, och att jag ska försöka gå sådär skitfort som jag gjorde här, när jag går vanlig marsch.



På det tredje passet den dagen gjorde vi lite ruta. Jag har haft problem med att han vänder upp INNAN ruta, och att han har dåligt tempo ut. Så jag har gått tillbaka rejält och lagt bollen bakom rutan, så att han har sett. Stooooor startretning, alltså. Lääääääänge. 20 skick har jag gjort så.
Nu provade jag utan startretning, och det gick skitbra! När jag vände upp mot rutan sög han rejält mot den, siktade verkligen in sig framåt mot konerna och sprang som tusan.

Vi provade även på metallapporten, eftersom han tycker att den är rätt så äcklig. Märkligt egentligen, med tanke på hur obrydd han är över konstiga saker och hur apportglad han är.
Fick tips om att leka en massa, men jag tyckte ärligt talat inte att det fungerade så bra. Effekten blev snarare att han brydde sig MINDRE om apporten. :-/
Tog upp det igen idag, efter att vi hade gjort några fler lyckade rutor. Vi lekte på lite olika sätt, fungerad inte alls. Provade några andra tips som publiken kom med, fungerade inte alls.
Det slutade med att vi kom överens om att jag skulle fortsätta som jag har gjort, alltså frivilliga gripanden och bäranden av metallen och klick för det, för att göra den lite mer positiv. Grunda ganska rejält så att han tycker att den är rätt skoj, och SEDAN prova att jobba vidare med diverse lek-övningar.

Och så ska vi kasta metallapporter när vi skjuter nuförtiden, inte dummysar. :-D

Vi jobbade lite med fjärren också, och där ska jag, surprise surprise, nöta vidare.

Sammanfattning: Metallen ska jag grunda mer på med att göra den positiv genom att klicka frivilliga gripanden, ren shaping, utan särskilt mycket mycket stegring i belöningskraven. Kasta metall när vi skjuter.
Fria följet är rätt bra, jag behöver inte ha så mycket ångest och ska gå fortare. Och vad gäller rutan tänker jag rätt, så det är bara att fortsätta som jag tänker själv om den.