Tog en paus och åkte och handlade lite.

Jag stod liksom inte ut med att sitta här och försöka plugga längre, jag fick panik. Jag kunde ju inte åka och fika igår heller, det var jäkligt trist, det hade varit roligt att få gratta Lina och få träffa lite folk.

Upp till jysk, köpte täcke till åkpåsen. Nu har vi täcke och ullfilt och fleecetyg/lakan, det enda som saknas är tyg till utsidan. Jag vill ha något som är lite vattenavvisande och någorlunda hållbart utan att vara stenhård galon, ska fråga syexperten (mamma...) vad hon tror kan bli bra. Vi tittade på lite saker på barnens hus också, mest för att jag ville göra nåt annat än att åka hem och plugga. Allvarligt, så jäkla sur jag blev alltså. "Mamma, du är så snäll och söt" och "Pappa, du är en tuff hjälte". Men hallå? Jag vill vara en tuff hjälte också, FAST jag är kvinna!

Vi hittade också en body i strl 36, tror jag det var. Läskigt liten! Ja visst, alltså prematurer måste ju också ha kläder, det fattar jag ju såklart. Men den var så HIMLA liten! Den måste ju vara för liten för mitt Pyre nu? Pyret är ju nästan full längd, det är bara fettet som saknas på honom ju.

Pyret har fått en säng

och jag bara dör, så gullig den är.

En liten rottingkorg med en liten sufflett, och så är den på hjul vilket jag tror kan vara rätt praktiskt.

Själv var jag så himla duktig igår, jag skrev klart den där gamla hemtentan och skickade in och det var helt obeskrivligt skönt. Nu sitter jag här och bara VILL inte börja läsa in mig på nästa hemtenta. Det känns så motigt! Målet är att göra klar halva hemtentan och göra klart den uppgift som ska in imorgon, och börja titta lite på alla de där begreppen som vi ska ha föreläsning om imorgon och kunna till på tisdag. Förhoppningsvis blir hemtentan klar på måndag, så att jag hinner börja förbereda mig för muntliga tentan på fredag i god tid och då TROR jag att jag är ifatt igen??

Jag måste upp till studievägledaren och VFU-enheten på måndag också och fråga hur man kan lösa min praktik på nästa kurs.

Margaret Donaldson om Krux.

Linjemodalitet - där och då
Om du visar en ny leksak (en tom ölburk i ett dike) för ett barn (Krux) som redan leker med en leksak (har ett äpple i munnen), så kommer han inte bara att släppa leksaken (äpplet) han redan har. Barnet (Krux) kommer att fundera på hur han kan ta emot den nya leksaken (ölburken) utan att släppa den gamla (äpplet). Han kommer att ana att den nya leksaken (ölburken) kan vara rolig att ha, men inte nödvändigtvis på bekostnad av den leksak (äpplet) han redan har. Linjemodalitet handlar om att ha förmåga att värdera det som ännu inte är, eller det som skulle kunna ha varit, mot det som är.


Fritt från Askland och Sataöen "Utvecklingspsykologiska perspektiv på barns uppväxt", 2003

Hur han löste problemet? Han tuggade i sig äpplet så det bara sprutade äppelbitar (som Polly snabbt slängde i sig) och högg ölburken, som nu står här på vardagsrumsbordet och väntar på att hamna i pant-tunnan.

Ni som inte orkar höra ett evigt klagande kan strunta i att läsa här.

Idag har jag tyckt så jävla synd om mig själv, och varit väldigt ledsen. Dels för att jag hux flux fick dubbelt så mycket att plugga, eftersom en gammal kurs som jag trodde var klar INTE var klar, och det var liksom ingen liten uppgift som saknades heller. Jag skäms så jävla mycket, för det hela beror ju bara och enbart på att jag är stenkorkad - jag hade ju kunnat KOLLA lite tidigare! Det är alltså inte det minsta synd om mig för det här, MEN jag är ändå ledsen.

Dessutom har jag ju kvar rest på min VFU (praktik) från förra terminen. Jag mådde fruktansvärt illa 24 timmar om dygnet och kämpade allt jag bara kunde för att ta mig dit och göra det bästa jag kunde, men vissa dagar tog jag mig inte upp ur sängen helt enkelt. 7 dagar saknades, och för det fick jag 4 veckors rest. Min eventuella plan var att jag skulle kunna göra en del av de där fyra veckorna under nästa praktiperiod som kommer under nästa kurs. Dels så lär jag inte kunna "jobba" heltid, dels så har jag fått för mig att man inte får börja en ny VFU om man har rest från en föregående.

Nå, jag hade liksom tänkt traska upp till studievägledarna och VFU-enheten med min plan och fråga om den var genomförbar, och tyckte själv att det var en så himla bra lösning - då kunde jag göra det mesta av den resten under den här VFU-perioden som kommer, och resten, några strödagar, borde jag kunna göra när jag är mammaledig sedan. Bra plan, va? Ja, förutom att det ju inte kommer gå. Jag jobbade i tisdags, 5 timmar. Det var jätteroligt och det kändes hur fint som helst, tills det var kväll. DÅ gjorde det ont. Nu, två dagar senare, har jag FORTFARANDE ont. Så pass ont att jag tar alvedon för att sitta och plugga och laga mat. Av fem timmar?? Hur tänkte jag då att jag skulle kunna jobba närmare fyra timmar om dagen varje dag?

Vad ska jag då göra de där 5-6 veckorna när alla andra är på VFU i förskoleklass? Tror den börjar redan den 15:e oktober så det känns ju inte aktuellt att ta ut mamma-dagar redan då, faktiskt. I så fall försvinner ju flera veckor med mamma-dagar helt i onödan.

Mä, de håller ju inte vad de lovar ju.

Barnmorskan: På förlossningen vill vi göra allt för att du som föder ska ha det bra, känna dig lugn och stark. Jag: Så bra. Jag vill ha med min hund Krux, går det bra?
Barnmorskan: ...

Igår var jag på infoträff på förlossningen. Egentligen kom det inte så mycket NY info direkt, men det var en väldigt bra föreläsning ändå! Jag passade på att fråga om man fick ha med dator och hur det var med internet och så, så att jag slipper ladda ner och bränna en massa skivor om jag vill lyssna på musik, då kan jag ha spotify bara, praktiskt. Bara vi har med eget internet (får la köpa en sådan 1-dygns mobilt internet eller så) så gick det tydligen bra, och så fick man inte ha sådan utrustning närmare än 1,5 meter från all teknisk utrustning. Jag vet inte om Pierre reflekterade över det och insåg att jag med andra ord INTE kan ha hörlurar om jag ska lyssna på korn? Han är ju rolig han - jag har informerat honom om att jag kommer vara arg, säkert slåss, jag kommer kanske att bajsa och kräkas och blodet kommer forsa, och det är tydligen helt ok för honom fast han är rätt känslig med sånt egentligen. Men när det kom till frågan om vilken MUSIK jag skulle få lyssna på när jag ligger där i mina enorma plågor, då var det minsann inte ok längre. Hahaha!! :-D

Dessutom var jag lite korkad när jag satt där på den där föreläsningen. Pappa ringde, säkert för att fråga när han kunde komma och hämta Kotte. Jag tryckte bort honom och skrev sedan ett sms: Vi är på förlossningen. Fnissade lite, och tänkte att jag skulle skicka det så bara, men så blev jag lite snäll och lade till "på info, bara. ;-)". Jag tänkte inte alls på att det kan man ju tolka lite olika... Antingen som jag tänkte, att vi bara var där för att få info. ELLER som pappa tog det: "Vi är på förlossningen, bara så du vet." Ojdå.

Besök hos barnmorskan

Hemläxa: blodpudding, förlossningsbrev och packa BB-väska... Himmel.


Från att ha superbra järnvärde så har det gått ner. Egentligen inte till något värde som är dåligt, men eftersom det har gått ner så mycket på bara tre veckor tyckte BM att jag skulle försöka äta lite blodpudding för att motverka att det går ner mer. Så, det blir dagens middag - så behöver jag inte planera och fundera på det, så skönt då. ;-)

Dessutom fick jag både med blodgrupperingspapper (jag var rhe-positiv, vilket kändes väldigt skönt, är man rhe-negativ kan man tydligen "krocka" med bebisens blodvärde och då kan bebis bli lite sjuk), lista på vad man behöver ha med till förlossningen och en mall för vad som man förslagsvis kan skriva i sitt förlossningsbrev. Det känns rätt läskigt att man fick det redan nu, men jag förstår ju varför - även om det är mycket, mycket ovanligt så ÄR det ju helt möjligt att jag föder innan jag ska till nästa besök om ungefär två veckor.

Dessutom är jag inte på gränsen till, nästan, väldigt nära men inte riktigt EXTREMT STOR längre. Nu var jag faktiskt mer på mitten av den där kurvan! Istället var jag fet, haha. Jag har gått upp ganska fort nu på slutet, nu hade jag gått upp 8 kg sedan inskrivningen. Kanske bäst att börja tänka på kosten litegrann? Jag behöver i alla fall förmodligen inte oroa mig för hård mage, vi köpte en sådan korg med plommon på ICA och det är så jävla gott så jag kan bara inte låta bli dem, jag har säkert redan ätit upp hälften. *skäms*

Men vem räknar?

Det är inte så att jag längtar, eller så. Inte less, nejdå!

Ett litet paket varje dag, där i ligger en godis till mig och en till blivande pappan. Än så länge är de så jävla många, de där paketen, men de har ju redan börjat minska så NÅGOT händer ju uppenbarligen: dagarna går och det närmar sig så sakteliga!

Mycket plugg för mig just nu, dels den kurs jag håller på med just nu såklart, men så upptäckte jag dessutom till min förskräckelse att den där uppgiften som jag inte har gjort till en gammal kurs inte har gjort sig själv under sommaren, så nu sitter jag och kämpar med den också. Jag blir så irriterad på mig själv ibland, karaktär - vad är det? Det här innebär att jag inte hinner träffa min syster och sötaste syskonbarnen särskilt mycket när de är här uppe och hälsar på, vilket känns jävligt trist faktiskt.

Å andra sidan får jag chansen att få umgås lite med Kotte, han får bo här medan hela Kaxås-familjen rumlar runt i Ansmark. Han är mer än lovligt skraltig nu, så det känns lite skönt att hinna få rå om honom lite. Igår tände han dock till lite, och jag blev både förvånad och glad: jag fick två älgskånkar av snällaste Miss J, och låg och krälade på golvet i duschen och försökte såga av de där älgbenen så att jag skulle få en klöv som var lite mer hanterbar ute i skogen sedan. Kotte stod över axeln och tittade en stund, och plötsligt så hugger han, snabb som en kobra! Det är fortfarande inget större fel på hans gripande, full mun och det var inte så jäkla lätt att få honom att släppa den heller. MIN KLÖV!! JAG HITTADE DEN!!! Ge FAN i MIN klöv sa han, så där låg vi och liksom brottades lite på toagolvet helt plötsligt. :-D

På tal om hundar som kan ta sig ton, så fick jag Krux att morra åt mig för någon dag sedan. Krux har jättefin lek och jättefin kamplek, men jag har aldrig hört att han har mer än grymtat till när jag puttar på honom eller slår lite på honom när vi leker. Jag blev jätteglad, faktiskt! Jag får nog aldrig Krux att bli ARG, som Kotte kunde bli när man slog och hotade honom lite i lek, men det kom iaf små lekmorr nu! Min lilla fjant, det tog fem år.

Om någon timma åker vi upp till barnmorskan för ännu en koll... Jag känner mig oförtjänt pigg nu faktiskt, så håll tummarna för att alla prover också visar det. Det som är värst nu är nog nästan att jag liksom inte kan andas. Eller jag kan andas, men det ger liksom inget. Jag sitter här och hyperventilerar i panik och det känns inte som att jag får något syre ibland, sjukt obehagligt! Om jag kommer ihåg att då och då anstränga mig och ta lite djupare och rejälare andetag går det bra, så jag antar att det hela liksom beror på att det är trångt att andas. Om jag inte tänker på det så tar jag väldigt ytliga andetag som inte ger så mycket, och efter en stund så får jag helt enkelt syrebrist.

Nej, nu är det så HELT klart slut på paus. Åter till kräkuppgiften!!

Vi är en hund kort.

Vissa av er vet, vissa av er har nog misstänkt och många av er vet inget alls. Måndag den 13:e augusti fick Kyuss avsluta sitt liv på djurkliniken i Umeå. Vi vet inte riktigt vad som hände, han kräktes lite från och till i några dagar men var pigg och glad till på söndagen, på natten till måndagen var han döende och på måndagen röntgades han, togs lite blodprover på och fick ligga med dropp innan jag och veterinären tillsammans beslutade att det var snällare att låta honom få slippa. Vad han dog av vet jag alltså inte, och det gör inget att jag inte vet. Det spelar ingen roll, det som spelar roll är att han är död. En bit av mitt hjärta är borta, det ligger begravt djupt i den kalla jorden i vår stuga på höga kusten. 

Det känns. Jag har lite svårt att hantera det hela, tror jag, och jag gör mitt bästa för att inte bli påmind, att inte tänka på det. Jag vill alltså INTE få några kommentarer med ”jag beklagar” eller liknande, och jag vill ABSOLUT inte att någon tar upp det om ni pratar med mig. Enda anledningen till att jag skriver den här texten är för att SLIPPA få frågor och kommentarer som påminner. Snälla ni, försök komma ihåg det. 

Stort tack till fina Helena, som har lånat ut sin lilla Sally till mig. Det betyder väldigt mycket – dels är hon en förbaskat trevlig hund, men dessutom tänker jag inte på samma vis på att det är två skålar med mat, två hundar att hålla reda på ute på promenader och jag kan prata om ”mina” tre hundar. Det hjälper väldigt, väldigt mycket.