torsdag 31 januari 2013

Utmaningsdags

Utmaning nummer 1: minst 2 km -utmaningen. Check, utan några större problem.

Utmaning nummer 2: minst 20 km totalt med högst pace 9,30. Totalt blev det strax över 22 km, så check på den också.

Nya utmaningar
Utmaning nummer 1: Fail. Inte för att jag inte klarat/inte kommer att klara, utan för att det inte är någon utmaning om jag inte bryter benet eller nåt. 10 mil skulle jag gå från den 25:e till den 25:e, och bara några dagar in på det har jag klarat av 38%.

Utmaning nummer 2: Bränna minst 12 000 kalorier. Ingen annan verkar tro att jag klarar det här, så vi får väl se. ;-) Den här utmaningen är tillsammans med Krux, så de kcal jag bränner på skidåkning med honom räknas alltså också.

Utmaning nummer 3: Den här tror däremot inte JAG att jag klarar. Jag tävlar med Miss J vem som går längst. Hon räknar med alla steg hon tar med en stegräknare, men jag ruttnade på stegräknaren så jag räknar bara mina RK-kilometrar istället. Man kan säga att hon leder, än så länge...

Utmaning nummer 4: Eller, ska vi säga att det här är ett mål kanske? Jag vill klara av att hålla ett tempo på 8,30 min/km, i 5 km. Gissar att jag klarar det lagom till sommaren eller så. *s* Det blir alltså halvmilen på 41,5 minuter, vilket skämt... Men det är tufft för mig, så skit samma vad andra klarar av.

onsdag 30 januari 2013

Så här är det.

Linda, som jag har träffat genom en föräldragrupp från familjelivsforumet, skrev en så jäkla bra text om hur det är att vara mamma. Klockren, fantastiskt bra så jag frågade om jag fick kopiera in den här. Har bara lagt in lite styckeindelningar, annars är texten precis så fantastisk i helhet som hon skrev den till en ledsen mamma.


"Klart du får vara både ledsen och less! OCH vara världens lyckligaste och stoltaste mamma! Man får vara precis allt, samtidigt eller i omgångar eller hur man vill. 

Det är jobbigt att vara den som någon är så extremt beroende av samtidigt som det är jättehäftigt att vara just den personen. Det är supermysigt att amma/mata men också krävande och uttröttande. Det är mysigt med bebisgos och att någon gärna vill sova och vara nära men det tär på en att inte kunna göra någonting annat eller göra det man vill och har tänkt sig. Sen så finns det ju en massa andra aspekter som gör det här nya livet alldeles underbart och samtidigt förskräckligt skrämmande. 

Det är någon att älska och älskas av resten av livet, så mycket kärlek! Men "resten av livet" är länge och stort och kanske svårt att greppa och vilket ansvar dessutom. 

Parrelationen har också ändrats, två har blivit tre, nu är ni plötsligt en egen liten familj samtidigt som ni fortfarande är ett par. Kanske en familj som ni drömt och fantiserat om länge och så nu när du sitter där med din lilla guldklimp i famnen, trött av sömnbrist, uttömd av amning, ont i kroppen av förlossning, amning, konstiga sov- och bärställningar, med ett stökigt hem och i en mjölkfläckad gammal tröja så kanske det inte känns precis sådär som ni föreställt er och drömt om. Det är inte riktigt sådär rosaskimrande och fantastiskt, du känner dig inte som den där fantastiska och fräscha mamman du skulle vilja vara. 

Och den där flickvännen du en gång var verkar inte finnas så många spår av längre. Helst av allt skulle du kanske vilja ta en lång dusch för att sedan få krypa ner i en nybäddad säng och sova en hel natt utan att bli störd. 

Det är OKEJ att känna så. Det är okej att tänka "nej! nej! nej!" när man vaknar av ett hungrigt barnskrik vad som känns som bara sekunder av egen sömn. Det är okej att vara ledsen, arg och känna att man faktiskt inte vill mer. 

Det är okej och helt normalt och det bästa utav allt är att helt plötsligt så händer det där som får allt att kännas helt okej eller alldeles underbart igen. Ett leende när du byter dagens trehundrade blöja, ett perfekt grepp kring bröstvårtan vid amning, när magknipen som plågat äntligen släpper och din skatt lugnt får somna in eller när du helt enkelt bara tittar på det lilla knytet i din famn och får känna att du faktiskt har fått bli mamma till världens bästa och vackraste varelse. 

När det händer då blir världen allt lite rosaskimrande mitt i allt stök och det är väl de stunderna som gör det värt det i slutändan ändå."

måndag 21 januari 2013

Rapport utmaningen

13 km totalt på januariutmaningen, 7 km kvar, hujedamig! Jag kom liksom av mig där. Jag har ju bara några dagar kvar, så nu blir det lite skärpning på den utmaningen annars går den åt skogen.

Den andra utmaningen går det bättre på, inga som helst problem faktiskt. Tittar man på RK ser det ut som att jag har failat, men jag var skitdeppig två dagar och orkade inte ta med mobilen ut. I själva verket gick jag rejält mycket båda de dagarna, närmare milen den ena dagen och klart över milen den andra. Fyra dagar kvar på den utmaningen bara! :-)

Jag sket i mitt mål med Krux.

Jag är så fullt och fast övertygad om att vi klarar tre varv under pace 3,50 ganska lätt, så det kändes bara tradigt att försöka. För några dagar sedan lånade husse hunden och skidade iväg på 5km-slingan, och råkade köra 7,5 km och det gick då bra, så jag vågade mig också ut på 5km-slingan igår.

Jag hade helt kallt planerat att jag INTE skulle ta extraslingorna och förhoppningsvis åka runt 4,5 km istället, om jag hittade runt vill säga. Det HÖLL på att gå åt skogen, jag svängde fel på ett ställe men det var så lite folk så jag chansade och vände den lilla biten, och som tur var mötte jag ingen när jag körde åt fel håll. 4,3 km blev det, med en helt horribelt dålig tid på 16,31 minuter, pace 3,51. Bättre kan vi! För att skylla ifrån mig så gick det ju inte supersnabbt med den där lilla extrasvängen, med att stå och läsa på skylten och vända och köra långsamt på vägen tillbaka. Dessutom kunde jag knappt skata för det var så dåligt underlag, de hade kört upp ett extra klassiskt spår så det fanns pyttelite plats att skata på.

Nu kör jag lite bara för att öka på kondisen på mig och hunden, och för att jag ska kunna få lite bättre teknik också förhoppningsvis. Jag ska försöka ta mig ut på umåkerspåret så kan jag flaxa omkring där istället för på Nydala hela tiden. Förhoppningsvis är vi nere på runt 15 minuter nästa gång jag kör 4km på nydala.

torsdag 17 januari 2013

Fuck you right back!


Jaha, det är jättejättefarligt att åka bort med en bebis, för det är så långt (25 mil) och det är vinter (mitten av mars) och det är flera dagar (två dagar) och det är ett spädbarn (fyra månader).

Men tydligen är det inte ett dugg läskigt att åka bort med en bebis fast det är långt (35 mil, 10 mil längre) och det är vinter (slutet av januari, dvs högvinter) och det är flera dagar (tre dagar, en dag till alltså) och det är ett spädbarn (två månader, bara hälften så gammal).

Personligen känns ju det den där andra resan jävligt mycket värre än den första, så förklara gärna logiken i argumenten. Nu ska jag alltså försöka packa inför en resa som jag inte är ett DUGG sugen på, eftersom folk har skrämt upp mig att det skulle vara så farligt att resa med min son. :-(

Dessutom har jag så jävla ont i ryggen så jag sitter här och halvgråter av att ha honom i bärsjalen. Skönt att han är glad idag, annars hade jag fan sagt upp mig.

lördag 12 januari 2013

Humor helt på min nivå!

Det är inte ofta jag skrattar så åt roliga historier och liknande, men det här var bara så jävla bra!!!


Efter en flygning skriver piloten ut en felrapport, därefter får mekanikerna en felanmälan och bedömer vilken reparation felet kräver.
Blanketten är ett papper som piloten fyller i och mekanikerna läser för att sedan reparera felet. Mekanikerna skriver sedan, på blankettens nedersta del, vad de har gjort för reparationer och piloterna läser därefter igenom rapporten till nästa flygning.

Ingen kan påstå att personalen på marken och mekanikerna inte har någon humor.

Här är några verkliga, registrerade felrapporter över behov av underhåll och problem, som Quantas piloter har skrivit. Samt vilken lösning som underhållspersonalen har skrivit.

Som kuriosa ska tilläggas att Quantas är det enda större flygbolag som aldrig haft en allvarlig olycka.

P=Problem inlämnat av piloten.
S=Svar från mekaniker.

================================================================

P: Innersta hjulet på vänster sida borde nästan bytas.
S: Har nästan bytt ut det innersta hjulet på vänster sida.

P: Testflygningen gick OK, bortsett från att den automatiska landningen var något hård.
S: Det är inte installerat något automatiskt landningssystem på detta flygplan.

P: Propeller nr.2 får inte nog med smörjning.
S: Smörjning till propeller nr.2 är OK. Smörjning till propeller nr.1, 3 och 4 är felaktig.

P: Någonting sitter löst i cockpit.
S: Någonting sattes fast i cockpit.

P: Döda insekter på framrutan.
S: Levande insekter är restade i lagret.

P: Autopiloten ger ett fall på 200 fot när flyghöjden skall låsas.
S: Kan inte återskapa problemet på marken.

P: Tecken på läckage på höger sidas landningsställ.
S: Tecknet borttaget.

P: Ljudet i intercom är otroligt hög.
S: Ljudet i intercom inställt till en mera trovärdig nivå.

P: Mothållslåset får gashandtaget att sitta fast.
S: Det är liksom det det är där för...

P: Misstänker att det är en spricka i framrutan.
S: Misstänker att du har rätt.

P: Saknar motor nr.3.
S: Motor funnen på höger vinge, efter kort sökarbete...

P: Flygplanet uppför sig lustigt.
S: Flygplanet har beordrats att ta sig samman, flyga ordentligt och vara lite mer seriöst.

P: Radarn brummar.
S: Har omprogrammerat radarn till att tala.

P: Mus i cockpit.
S: Katt installerad.

Kommunikation med liten bebis

Det är verkligen jätte, jättesvårt att lista ut vad sonen vill när han gråter, liksom viftar med munnen och när man lyfter upp honom försöker han hitta av bröstet genom tishan. Vad vill han då, tro?

Det blir ännu otydligare när man lägger honom i sängen (där han brukar få äta) och tar av sig tröja och bh, och han brister ut i världens solskensleende. "Bra, morsan, det var rätt val! DUKTIG morsa!" Positiv förstärkning med social belöning, efter att ha fått rätt beteende genom att använda hjälper? Han blir nog en bra hundtränare, den hära!

fredag 11 januari 2013

Vindelälvsdraget

Varje år vecka elva pågår en stor dragtävling - en stafett, mellan (tror jag) Ammarnäs och Vännäsby. Förra året fick jag ju tanken att kanske kunna vara med, men stoppades av den idiotiska regeln att jag kan vara med med en epilepsihund som INTE går på medicin, men jag kan inte vara med om den GÅR på medicin, trots att medicinen är prestationssänkande. Puckat, men skit samma, det var förra året.

Det här året har jag ju fortfarande bara en hund, och både hunden och jag är ju i USEL kondis efter graviditeten, så läget är ju inte direkt bättre. Om det finns någon fördel med det här året jämfört med förra, så är det kanske att jag har vågat ställa mig på ett par skidor. Jag är fullständigt genomdålig på att åka, och har fullständigt genomdåliga skidor, men vi tar oss framåt i ett skidspår i alla fall. :-D

Jag vill fortfarande vara med och tävla för UBHK i vindelälvsdraget. Vill vill VILL! Vi tränar lite, jag och Krux, jag kan åka skidor lite nu igen efter att magen och höfterna har blivit klart bättre. Än så länge är den längsta sträckan vi har kört 1,75 km, men det kanske ändras nästa vecka. På måndag är det möte på klubben och då kommer domen... De korta sträckorna brukar såklart vara oerhört åtråvärda.

Jag har också provat åka med en lånehund, Lisas Mysa som nog kanske inte riktigt fattade vad hon skulle göra DEN gången i alla fall. Vi ska prova igen ikväll, och lyckas vi bara komma förbi problemen kring att jag inte har någon bil på dagarna och ingen barnvakt heller, för Pierre har fått jobb (hurra hurra!!!) så kanske jag faktiskt har två hundar ändå. Vecka 11, det är SNART!!! Väldigt, väldigt snart. Jag är ganska stressad, måste jag säga.

Första målet med Krux är att kunna ta det lite längre varvet. Andra målet måste bli att få någon slags acceptabel TID på det lite längre varvet... Typ. Jag gillar att köra det lite kortare varvet flera gånger, för att kunna boosta honom lite med belöningar och få vila mellan, hellre att än att tråka ut honom och inte kunna köra full fart på det lite längre. Mål med små varven? Lite lättare att HA något mål där, eftersom jag vet hur det brukar gå: Jag vill kunna köra tre varv samma kväll med högst pace 3,50. Det borde inte vara helt omöjligt att klara nästa vecka. När vi klarar det ska jag försöka mig på det längre varvet, inte förr.

torsdag 10 januari 2013

Produktiv dag.

Idag har jag åstadkommit så himla mycket.

Jag har:
*tagit sovmorgon till kl 11
*konstaterat att Sanders blöja har läkt i sängen så han, lakanet (tack och lov för skyddslakan!) och jag är nerkissade.
*bytt lakan i sängen
*badat pyre och duschat mig själv
*gett hundarna frulle
*tröstat ledset pyre med att sjunga KORN för full hals
*satt igång diskmaskinen
*gått en promenad för att söva ledset pyre och rasta hundar
*skrivit ner vad jag BORDE göra
*slösurfat



Fy mig.

onsdag 9 januari 2013

En jäkla massa bilder!

För någon vecka sedan började jag gå igenom alla bilder och redigera... Pust.




















måndag 7 januari 2013

Motionera mera igen

1:a gick 4,71 km pace 11,22
2:a gick 2,62 km pace 10,08
3:e sparkdrag 5,73 km pace 2,54
4:e gick 2,41 km pace 10,59 (gick även 4,74 med pace 11,47)
5:e gick 2,58 km pace 10,53
6:e gick 2,25 km pace 10,51 (skidade även 1,71 med pace 4,19 och sparkade ca 4 km med många stopp)


Imorgon kan jag alltså vara ledig igen, om jag skulle vilja. :-)

Med den andra utmaningen går det också ganska bra. Det blir korta svängar för att jag ska orka med det rätt höga tempot:

2:a 1 km
4:e 1 km och 1,5 km
5:e 1 km och 1 km

5,5 km första veckan.

onsdag 2 januari 2013

Motionera mera!

Förra året var jag med i en grupp på facebook som hette motionera mera. Tanken var att alla, även de som inte var så himla fit, skulle kunna vara med. Tanken var verkligen jättekul, men efter ett tag kändes det inte så himla roligt längre, för alla KUNDE inte vara med. De flesta utmaningarna baserades på att man hade en smartphone med runkeeper, vilket inte jag hade, och den enda utmaningen som INTE krävde det var en ganska tuff - har för mig att man skulle göra 10 eller 15 armhävningar om DAGEN. Jag kämpade som en blådåre, men halkade efter, och så glömde jag bort det hela i två dagar och då var det ju kört. Då fick jag höra "men kom igen, kriga lite" och kände mig som den sämsta och svagaste människan någonsin och självförtroendet försvann HELT, för man KAN inte göra mer än sitt bästa. Sedan gjorde Johanna en utmaning som jag kunde vara med på, hurra hurra, men sedan var jag så massivt gravid att jag gick ur gruppen, den kändes helt meningslös.

Nå, skit samma, det var inte det som det här inlägget skulle handla om egentligen, hade jag tänkt. Introt blev som vanligt superlångt, vet inte varför jag gör så när jag skriver jämt?

Numera utmanar jag mig själv. Först utmanade jag mig med sådana saker som att gå till toaletten, eller gå och duscha, eller gå till matrummet eller till änden av korridoren på BB. Sedan ville jag gå promenad med hundarna, när jag kom hem. Den 25:e december kom jag med en mer "riktig" utmaning: minst 2 km med högst pace 11,5 (promenad, drag, cykel - whatever), minst 6 dagar i veckan. i en månad, dvs fram till 25:e januari. 

25:e gick 2,4 km pace 11,29
26:e gick 2,06km pace 10,30 och en mardrömspromenad på 3,04 km på pace 13,02 i djupsnö... Helt slut efter den promenaden!!!
27:e gick 2,1 km med pace 9,44
28:e drag med krux & spark 5,11 km pace 3,51
29:e gick 2,51 km pace 11,04
30:e LEDIG! gick 2,31 km men jag gick med Pierre som inte hade broddar, så det gick för långsamt, 12,56 i pace
31:a gick 2,04 km pace 10,27
1:a gick 4,71 km pace 11,22

Hittills har jag alltså klarat mig. Idag gjorde jag en till utmaning för januari: Jag ska till fots ta mig totalt minst 2 mil, med högst 9,30 i pace. Blir lite mer spännande att se om jag klarar det, faktiskt!