Ikväll var jag med på dejt med sisådär 10 nyblivna eller blivande mammor och de nyblivna mammornas små bebisar. Vissa var mindre än andra, Alexander var nog störst skulle jag gissa eftersom han var klart äldst. HUR roligt som helst! Tidvis skrattade jag så jag kiknade, och samtalsämnena var verkligen skiftande, allt från hängbröst till bajs, lavemang, kräks, choklad som är frukt, hemska sköterskor och så vidare och så vidare.
Sander har liksom sovit bort hela dagen idag, på kvällen under fikat var han vaken ganska mycket men då var han inte så himla glad, utan lite sådär halvsur. Nu ska jag lägga mig i sängen och tanka lite närhet från pyret (jag är lika närhetstörstande som han) för att ta igen att han låg och sov i sin vagn i flera timmar.
En nära vän skrev något häromdagen som är så himla sant: Det är så fantastiskt att han finns nu, att han var där i magen hela tiden. Nu finns denna lilla person.
Tänk att jag har varit med och gjort den här lilla personen, som först bodde i min mage så himla länge och levde rövare, och som just nu ligger i min säng, sover sött och väntar på mig.
tisdag 5 februari 2013
måndag 4 februari 2013
Verkligheten kryper på.
Jag väntar på att min handledare ska ringa upp mig så att vi kan bestämma när jag ska börja praktisera igen. Hur ska det gå? Världens kortaste mammaledighet, hujja.
Öppet brev
Hej, du äldre man som var på nydalas hundspår söndagen den 3:e januari vid 13-tiden, som hade en irländsk röd setter som du skidade med.
Det var allt annat än roligt för mig att träffa på dig. Jag har beskrivit dig som både nonchalant, respektlös, nedlåtande och till och med klåpare till gubbjävel. Jag tar gärna tillbaka det där om gubbjävel om jag får en ärligt menad ursäkt av dig, men det andra har jag nog svårt att ta tillbaka för jag uppfattade dig verkligen som sådan, och jag har inga problem med att stå för det.
Det började med att du tappade din hund vid start/mål, så att den kom och mötte mig och Krux när vi kom i mål istället för att komma trots att du stod och gastade på den. Istället för att klappa om min hund och belöna honom med en boll för att han hade varit så duktig ute i spåret, så fick jag stå där och vråla argt åt din hund (och min, för att han skulle stå stilla så att jag lättare kunde mota bort din hund) och slå efter din hund med stavarna. Min hund blev ledsen av den så kallade "belöningen" för väl utfört arbete, och jag blev ledsen av att du inte ens bad om ursäkt. Alla kan göra misstag och inte hålla koll och tappa sin hund, men då kan man be om ursäkt, det visar att man bryr sig om att någon dumt hände och det visar respekt för den andra, den som råkade illa ut, det vill säga mig.
Sent omsider kom ni iväg, du, din hund och din vän. Jag kunde belöna min hund (äntligen) och jag väntade ganska länge nere vid starten så att ni skulle ha hunnit väl iväg, för jag hade ingen lust att träffa på dig ute i spåret. Efter den stunden så satte vi iväg igen, jag och min hund. Längre upp i spåret stod du, din vän och din hund. Jag ropar "kommer" så att ni ska vara beredd och hinna flytta er så att jag kan köra förbi er. Den enda som försöker flytta sig är din vän, och det hjälper ingenting för du och din hund är fortfarande över hela spåret utan någon som helst ansats att flytta er trots att jag saktar in och ger er god tid. "Går det bra" frågar du då nedlåtande, och då är jag så pass sur på dig så jag fräser att nej, det går ju INTE bra, du måste ju FLYTTA din hund annars kommer jag ju inte förbi! Då flyttar du äntligen din hund och försöker hålla kvar den på plats medan jag åker förbi. Medan jag åker förbi så kommer ännu en nedlåtande kommentar från dig "vi kommer snart".
Ja, det tror jag säkert, då får du en till chans att visa att du har koll på din hund, tänker jag. Snart kommer du ifatt, ropar "kommer", jag kommenderar in min hund åt sidan så att du ska kunna åka förbi men är beredd - och mycket riktigt, din hund vill inte alls köra om, det enda den vill är fram till min hund. IGEN får jag vråla argt och slå efter den med staven, och nu börjar min hund tycka att det inte är så kul längre. Vi får stanna och vänta medan du försöker få din hund att gå på, den vill inte alls springa bortåt spåret, den vill fortfarande fram till min hund. Jag har inte godkänt att vara ditt träningsobjekt för att du vill träna omkörningar. Vid det här laget borde du ha fattat att jag inte ville ha besök hos min hund, och du borde också ha fattat att lydnaden på din egen hund lämnar mycket övrigt att önska. Var det verkligen svårt att vänta lite till, så som jag gjorde vid starten, så hade du inte behövt din hund, min hund och mig för en TILL sådan händelse?
Senare på spåret träffar vi på en kvinna med ett litet ludd i spåret, hon flyttar sig hur snällt som helst (tack snälla!) men min hund vill inte gå förbi dem, gör det såklart men bryter av till trav när han ska förbi. Tack för det, min hund har aldrig haft problem med omkörningar förut.
Jag tycker ärligt att ditt beteende mot mig var under all kritik, för som sagt var så kan alla tappa sina hundar. Då visar man respekt genom att be om ursäkt och försöka ha koll på hunden så att det inte händer IGEN. Du missade inte bara EN gång utan TRE. TRE gånger på högst en kvart störde du och din hund oss ganska rejält, och förstörde för oss. Inte bara visar du din respektlöshet genom att inte be om ursäkt, du orsakar dessutom medvetet skada för oss två till gånger precis efteråt, och du är nedlåtande mot mig när jag blir arg på dig för det.
Du ska dessutom vara glad att jag har en snäll lydig hund som inte blev förbannad på din hund som hela tiden var framme och flängde vid min. Nästa gång kanske ni träffar på någon som INTE har en så snäll hund, så att din dragtur slutar med en tripp till veterinären istället. Jag hoppas i alla fall att ni träffar på någon som orkar vänta längre vid målgången, så att du får en rejäl utskällning när du kommer in till mål igen...
Det var allt annat än roligt för mig att träffa på dig. Jag har beskrivit dig som både nonchalant, respektlös, nedlåtande och till och med klåpare till gubbjävel. Jag tar gärna tillbaka det där om gubbjävel om jag får en ärligt menad ursäkt av dig, men det andra har jag nog svårt att ta tillbaka för jag uppfattade dig verkligen som sådan, och jag har inga problem med att stå för det.
Det började med att du tappade din hund vid start/mål, så att den kom och mötte mig och Krux när vi kom i mål istället för att komma trots att du stod och gastade på den. Istället för att klappa om min hund och belöna honom med en boll för att han hade varit så duktig ute i spåret, så fick jag stå där och vråla argt åt din hund (och min, för att han skulle stå stilla så att jag lättare kunde mota bort din hund) och slå efter din hund med stavarna. Min hund blev ledsen av den så kallade "belöningen" för väl utfört arbete, och jag blev ledsen av att du inte ens bad om ursäkt. Alla kan göra misstag och inte hålla koll och tappa sin hund, men då kan man be om ursäkt, det visar att man bryr sig om att någon dumt hände och det visar respekt för den andra, den som råkade illa ut, det vill säga mig.
Sent omsider kom ni iväg, du, din hund och din vän. Jag kunde belöna min hund (äntligen) och jag väntade ganska länge nere vid starten så att ni skulle ha hunnit väl iväg, för jag hade ingen lust att träffa på dig ute i spåret. Efter den stunden så satte vi iväg igen, jag och min hund. Längre upp i spåret stod du, din vän och din hund. Jag ropar "kommer" så att ni ska vara beredd och hinna flytta er så att jag kan köra förbi er. Den enda som försöker flytta sig är din vän, och det hjälper ingenting för du och din hund är fortfarande över hela spåret utan någon som helst ansats att flytta er trots att jag saktar in och ger er god tid. "Går det bra" frågar du då nedlåtande, och då är jag så pass sur på dig så jag fräser att nej, det går ju INTE bra, du måste ju FLYTTA din hund annars kommer jag ju inte förbi! Då flyttar du äntligen din hund och försöker hålla kvar den på plats medan jag åker förbi. Medan jag åker förbi så kommer ännu en nedlåtande kommentar från dig "vi kommer snart".
Ja, det tror jag säkert, då får du en till chans att visa att du har koll på din hund, tänker jag. Snart kommer du ifatt, ropar "kommer", jag kommenderar in min hund åt sidan så att du ska kunna åka förbi men är beredd - och mycket riktigt, din hund vill inte alls köra om, det enda den vill är fram till min hund. IGEN får jag vråla argt och slå efter den med staven, och nu börjar min hund tycka att det inte är så kul längre. Vi får stanna och vänta medan du försöker få din hund att gå på, den vill inte alls springa bortåt spåret, den vill fortfarande fram till min hund. Jag har inte godkänt att vara ditt träningsobjekt för att du vill träna omkörningar. Vid det här laget borde du ha fattat att jag inte ville ha besök hos min hund, och du borde också ha fattat att lydnaden på din egen hund lämnar mycket övrigt att önska. Var det verkligen svårt att vänta lite till, så som jag gjorde vid starten, så hade du inte behövt din hund, min hund och mig för en TILL sådan händelse?
Senare på spåret träffar vi på en kvinna med ett litet ludd i spåret, hon flyttar sig hur snällt som helst (tack snälla!) men min hund vill inte gå förbi dem, gör det såklart men bryter av till trav när han ska förbi. Tack för det, min hund har aldrig haft problem med omkörningar förut.
Jag tycker ärligt att ditt beteende mot mig var under all kritik, för som sagt var så kan alla tappa sina hundar. Då visar man respekt genom att be om ursäkt och försöka ha koll på hunden så att det inte händer IGEN. Du missade inte bara EN gång utan TRE. TRE gånger på högst en kvart störde du och din hund oss ganska rejält, och förstörde för oss. Inte bara visar du din respektlöshet genom att inte be om ursäkt, du orsakar dessutom medvetet skada för oss två till gånger precis efteråt, och du är nedlåtande mot mig när jag blir arg på dig för det.
Du ska dessutom vara glad att jag har en snäll lydig hund som inte blev förbannad på din hund som hela tiden var framme och flängde vid min. Nästa gång kanske ni träffar på någon som INTE har en så snäll hund, så att din dragtur slutar med en tripp till veterinären istället. Jag hoppas i alla fall att ni träffar på någon som orkar vänta längre vid målgången, så att du får en rejäl utskällning när du kommer in till mål igen...
söndag 3 februari 2013
Är bebisen snäll?
Det måste ju vara den dummaste frågan ever, helt ärligt. Vad ska man svara på det? "Ja, i motsats till alla dumma bebisar så är den här rätt snäll faktiskt" kanske?
Jag fattar ju vad folk menar - är han lätthanterlig, nöjd, tillfreds, förstår man vad han vill, har han ont i magen, fungerar allt bra så att bebisen inte skriker halva dygnet, men ändå. Så vansinnigt dumt sätt att uttrycka den undran på. Och ännu värre måste det ju kännas för de som har bebisar som kanske har kolik eller andra bekymmer som gör att de har ont eller inte är nöjda så mycket, så att de faktiskt skriker mycket och är svåra att trösta. Vad ska DE svara? "Nej, min bebis är dum. Jättedum". Om min bebis vore en sådan som skriker mycket, eller om någon skulle fråga det under någon dag när han faktiskt har varit gnällig och jag är trött och ledsen, så skulle jag bli skitledsen över frågan faktiskt.
Jag fattar ju vad folk menar - är han lätthanterlig, nöjd, tillfreds, förstår man vad han vill, har han ont i magen, fungerar allt bra så att bebisen inte skriker halva dygnet, men ändå. Så vansinnigt dumt sätt att uttrycka den undran på. Och ännu värre måste det ju kännas för de som har bebisar som kanske har kolik eller andra bekymmer som gör att de har ont eller inte är nöjda så mycket, så att de faktiskt skriker mycket och är svåra att trösta. Vad ska DE svara? "Nej, min bebis är dum. Jättedum". Om min bebis vore en sådan som skriker mycket, eller om någon skulle fråga det under någon dag när han faktiskt har varit gnällig och jag är trött och ledsen, så skulle jag bli skitledsen över frågan faktiskt.
fredag 1 februari 2013
Fullt upp idag!
Det är inte ofta man har TRE bokade grejer som man lyckas genomföra på en och samma dag, haha!
Mitt på dagen gick jag en liten kissrunda med grannhundarna, sedan hem för att ta emot besök. FINT besök! Kompis från klubben och hennes lilla son som är bara någon vecka yngre än Alexander. Dessutom hennes malle som faktiskt var en väldigt trevlig hund, jag blev inte biten en enda gång. :-D Vi gick en promenad, barnvagnsmaffian, och när vi kom hem så fikade vi. Hennes son är riktigt söt och hur mycket hår som helst, värsta blonda kalufsen. Hoppas Frans och Sander blir klubbpolare, hehe.
Men, min bästa vän har svikit mig idag. Inte hunden, han har varit duktig, utan min bästa vän bärsjalen. Det började igår kväll med att Alexander ville styra in huvudet åt fel håll, alltså nedåt. Det blir ju som dåligt när han gör så eftersom det liksom blir aningen svårt att andas för honom, så jag var inte överförtjust och han var också rätt sur för jag försökte såklart vrida om skallen på honom. Men eftersom han ju är Sveriges envisaste unge så var det inte helt lätt att få honom att slappna av, men då var han såklart hur nöjd som helst. Idag gjorde han om samma bravad men grät så hjärtskärande under tiden att jag inte klarade av att envisas så länge. Jag blir skitledsen om han inte ska kunna sitta i bärsjalen nu, så jag ska vänta med att sätta dit honom tills han är HELT nöjd, jätteglad och helt tillfreds och se om det blir samma sak då.
Nå, han fick hänga över axeln istället och då somnade han, och när han vaknade och var lite gnällig igen så lade vi oss i sängen, då blev han faktiskt nöjd. Det är så vansinnigt mysigt att ligga tätt intill under täcket, hela hjärtat känns som att det växer så att det inte får plats.
På kvällen åkte jag upp på Nydala och åkte 4-km slingan igen. Jag tyckte inte att han jobbade så bra från början, men han tog sig faktiskt. Jag jobbade också, så mot slutet ramlade jag ihop och orkade knappt resa mig igen, så sista kilometern eller så fick han i princip göra allt jobb själv istället. Dumt att det blev så, jag måste lära mig hur mycket jag ska hushålla med mina krafter också. I vilket fall som helst så slog vi klart rekord på sträckan med mina skidor - 15,08 minuter. Hurra hurra!
Mitt på dagen gick jag en liten kissrunda med grannhundarna, sedan hem för att ta emot besök. FINT besök! Kompis från klubben och hennes lilla son som är bara någon vecka yngre än Alexander. Dessutom hennes malle som faktiskt var en väldigt trevlig hund, jag blev inte biten en enda gång. :-D Vi gick en promenad, barnvagnsmaffian, och när vi kom hem så fikade vi. Hennes son är riktigt söt och hur mycket hår som helst, värsta blonda kalufsen. Hoppas Frans och Sander blir klubbpolare, hehe.
Men, min bästa vän har svikit mig idag. Inte hunden, han har varit duktig, utan min bästa vän bärsjalen. Det började igår kväll med att Alexander ville styra in huvudet åt fel håll, alltså nedåt. Det blir ju som dåligt när han gör så eftersom det liksom blir aningen svårt att andas för honom, så jag var inte överförtjust och han var också rätt sur för jag försökte såklart vrida om skallen på honom. Men eftersom han ju är Sveriges envisaste unge så var det inte helt lätt att få honom att slappna av, men då var han såklart hur nöjd som helst. Idag gjorde han om samma bravad men grät så hjärtskärande under tiden att jag inte klarade av att envisas så länge. Jag blir skitledsen om han inte ska kunna sitta i bärsjalen nu, så jag ska vänta med att sätta dit honom tills han är HELT nöjd, jätteglad och helt tillfreds och se om det blir samma sak då.
Nå, han fick hänga över axeln istället och då somnade han, och när han vaknade och var lite gnällig igen så lade vi oss i sängen, då blev han faktiskt nöjd. Det är så vansinnigt mysigt att ligga tätt intill under täcket, hela hjärtat känns som att det växer så att det inte får plats.
På kvällen åkte jag upp på Nydala och åkte 4-km slingan igen. Jag tyckte inte att han jobbade så bra från början, men han tog sig faktiskt. Jag jobbade också, så mot slutet ramlade jag ihop och orkade knappt resa mig igen, så sista kilometern eller så fick han i princip göra allt jobb själv istället. Dumt att det blev så, jag måste lära mig hur mycket jag ska hushålla med mina krafter också. I vilket fall som helst så slog vi klart rekord på sträckan med mina skidor - 15,08 minuter. Hurra hurra!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)