(Melodi "Jag vill ha en egen måne")
Jag vill ha en egen pointer
som jag kan åka med.
Där jag kan glömma att nån varvar mig
Jag kan åka med min pointer
och göra vad jag vill
Där åker jag mens allting swooshar förbi
eller varför inte
(Melodi "I'm dreaming of a white chrismas")
I'm dreaming of a fast pointer
Just like the ones that runs so fast...
söndag 31 mars 2013
lördag 23 mars 2013
Parstafett i holmsund
Med skidor och stavar från Pether, pjäxor från Helene och jacka från Pierre så åkte jag iväg till Holmsund för liten inoff tävling på Holmsunds hundklubbs spår på golfbanan. Hunden stod jag för själv i alla fall.
Det var en liten parstafett, man åkte två stycken i ett lag och åkte två små varv alltså 2+2 km var. Jätteskoj var det! Jag parade ihop mig med Lisa och hennes jaktcocker Elton och det visade sig att vi matchade varandra perfekt, vi ramlade på varsitt varv och gjorde nästan precis samma tider, jag gick 2 sekunder långsammare per varv.
Vi slutade näst sist (alla vorsteh och sånt med superproffsskidåkare hamnade självklart långt före) så jag tycker vi var ganska duktiga faktiskt. Jag lyckades klanta mig första varvet och kände mig riktigt taskig dock... Jag kom ifatt en kompis och skulle köra om, hade stenkoll på var hennes hund och min hund befann sig på spåret för att få en bra omkörning. Fast nu är det ju himla bra om man också har lite koll på var man SKA. Precis när jag ska köra om gör spåret en rejält tvär gir, så det blev aningen panik där ett tag. Båda två höll sig på benen och vi krockade inte eller så, men det blev ju verkligen allt annat än en snygg omkörning måste jag säga! Pinsamt.
Lisa bad någon snäll kvinna på plats att ta ett par bilder och så filmade Lisa också (klicka på länken). Filmen är från målgången i slutet och där syns det ändå att han har gått ganska hårt och blivit lite trött! Duktiga duktiga hund!
Allas individuella tider:
Hannes 4,10+3,52=8,02
Jan 4,07+4,08=8,15
Gunnar 4,20+4,22=8,42
Elsa 4,32+4,33=9,05
Jonas 4,50+4,25=9,15
Susanne 4,50+4,48=9,38
Anna C 4,52+5,04=9,56
Lisa 5,35+5,13=10,48
Lena 5,15+5,37=10,52
Anna N 5,40+6,29=12,09
Det var en liten parstafett, man åkte två stycken i ett lag och åkte två små varv alltså 2+2 km var. Jätteskoj var det! Jag parade ihop mig med Lisa och hennes jaktcocker Elton och det visade sig att vi matchade varandra perfekt, vi ramlade på varsitt varv och gjorde nästan precis samma tider, jag gick 2 sekunder långsammare per varv.
Vi slutade näst sist (alla vorsteh och sånt med superproffsskidåkare hamnade självklart långt före) så jag tycker vi var ganska duktiga faktiskt. Jag lyckades klanta mig första varvet och kände mig riktigt taskig dock... Jag kom ifatt en kompis och skulle köra om, hade stenkoll på var hennes hund och min hund befann sig på spåret för att få en bra omkörning. Fast nu är det ju himla bra om man också har lite koll på var man SKA. Precis när jag ska köra om gör spåret en rejält tvär gir, så det blev aningen panik där ett tag. Båda två höll sig på benen och vi krockade inte eller så, men det blev ju verkligen allt annat än en snygg omkörning måste jag säga! Pinsamt.
Lisa bad någon snäll kvinna på plats att ta ett par bilder och så filmade Lisa också (klicka på länken). Filmen är från målgången i slutet och där syns det ändå att han har gått ganska hårt och blivit lite trött! Duktiga duktiga hund!
Allas individuella tider:
Hannes 4,10+3,52=8,02
Jan 4,07+4,08=8,15
Gunnar 4,20+4,22=8,42
Elsa 4,32+4,33=9,05
Jonas 4,50+4,25=9,15
Susanne 4,50+4,48=9,38
Anna C 4,52+5,04=9,56
Lisa 5,35+5,13=10,48
Lena 5,15+5,37=10,52
Anna N 5,40+6,29=12,09
tisdag 19 mars 2013
Dagens reflektion i skolan
Hur förklarar man skillnaden mellan enkelt V och dubbelt, alltså W, för barnen? Min första tanke är ju att antingen är ordet utländskt, som wienerbröd, men uttalas som enkel-v i svenskan eftersom det är ett låneord som har fått ett försvenskat uttal, eller så uttalas det faktiskt som w. Alltså ett tjockare v, eller hur man nu ska beskriva det fonemet. Då blir det sweet - svit, swing - sving.
MEN.
Hur blir det då med alla Wiktor, Wilda, Wera, Oliwia och så vidare? Där kommer vi tillbaka till mitt gamla problem med att uttala namn som de faktiskt stavas, alltså stavar man sitt namn Chattarina så heter man Tjattarina, och stavar man Lindha, så heter man Lind-ha. Skitsnyggt? (Och nej Carin, h i Khi förändrar inte uttalet till något annat än Ki eftersom h är stumt bakom ett K där, och Carin blir inte Sarin heller *s*)
I min skalle blir Wiktor uttalat precis som det ska uttalas om man sätter dit ett W, det vill säga INTE likadant som Viktor.
Ska man då säga "jo, men det är för att dina föräldrar stavade FEL på ditt namn, Wiktor!" Prekär situation.
MEN.
Hur blir det då med alla Wiktor, Wilda, Wera, Oliwia och så vidare? Där kommer vi tillbaka till mitt gamla problem med att uttala namn som de faktiskt stavas, alltså stavar man sitt namn Chattarina så heter man Tjattarina, och stavar man Lindha, så heter man Lind-ha. Skitsnyggt? (Och nej Carin, h i Khi förändrar inte uttalet till något annat än Ki eftersom h är stumt bakom ett K där, och Carin blir inte Sarin heller *s*)
I min skalle blir Wiktor uttalat precis som det ska uttalas om man sätter dit ett W, det vill säga INTE likadant som Viktor.
Ska man då säga "jo, men det är för att dina föräldrar stavade FEL på ditt namn, Wiktor!" Prekär situation.
måndag 18 mars 2013
Vindelälvsdraget - eller "Jag gjorde det!"
I torsdags kickade årets Vindelälvsdrag igång, det som jag har kämpat så mycket för att kunna få vara med på. Jag kunde inte vara med på alla fyra dagarna, inte ens två eller tre som jag hade hoppats, men jag fick i alla fall köra EN sträcka, på lördagen.
Jag skulle köra en 8 km sträcka, och jisses så jag har nojjat över den där sträckan i veckan. Först läste jag på vindelälvsdragets hemsida att sträckan skulle "avslutas med kraftig stigning till växel i Åmsele" och tänkte att nu dör jag. Jag kommer ju göra som jag gör på Nydala, fastna i backen och stå där som en sköldpadda som har hamnat på rygg. Med skateskidor som har glid tar jag mig inte en meter om inte Krux drar upp mig, och efter en 8 km lång sträcka är det ju inte säkert att han ORKAR dra upp mig.Vad gör jag då? Tar av mig skidorna och går? Lägger mig ner och klöser mig upp? Förslagen haglade.
Men så var det nån som kläckte ur sig att äsch, den där backen är ingenting, men ha på dig en störtkruka till början av av sträckan: den som går i skog! Jaha. Nästa sak att oroa sig över, tack för det. Jag behöver ju inte bekymra mig över att vara en sköldpadda på rygg om funktionärerna får skrapa loss mig från barken på en gran istället.
Jag hade inte alls behövt bekymra mig om backarna, varken i början eller slutet. Däremot borde någon ha varnat mig för pinnarna som markerade spåret med jämna mellanrum. Vissa av dem attackerade! En pinne flög på mig och fällde mig mitt ute på isen så jag tjongade rakt ner på marken. Innan dess hade jag och en tjej med pointer (?) roat oss med att köra om varandra. Hon körde om mig när jag ramlade, och jag körde om henne när hennes hund stannade. Hon kunde åka skidor, men hennes hund drog ganska kasst, och min hund drog bra men så kan ju inte jag åka skidor då. Riktigt roligt sällskap ute i spåret! Efter skogen lät jag henne köra före och körde ganska långsamt själv för att inte köra om, hennes hund drog nämligen ganska bra när den fick en hare och jag ville inte köra slut på Krux för tidigt.
När jag gjorde min vurpa hamnade hon ju rätt långt före. Jag smäller ner i marken och tappar luften och fan vad ONT det gjorde!!? Jag har aldrig tappat andan på det viset förr, otroligt obehagligt. Det svartnade och jag låg där och kved och kippade efter andan, anfådd som jag var. Till slut lyckas jag kravla mig upp mest bara för att jag hörde en skoter bakom mig och inte ville att de skulle tro att jag var döende. Så jävla pinsamt. Självklart är det fotograf-skotern, så jag blev dessutom FOTAD precis efter min vurpa. Jag kan knappt stå på benen och ser ut som döden i ansiktet.
Men Krux drar bra i alla fall, som ni ser. Han fick ju dra mig nästan helt utan att jag kunde hjälpa till alls nån kilometer där, för jag kunde bara kippa efter andan så hela kroppen fick liksom syrebrist och domnade bort. Sista två kilometerna eller så kunde jag hjälpa till igen och den där sista backen gick jättebra för hunden var rätt pigg fortfarande, jag hade ju sparat på honom med den hemska backen i åminne och så var den inte så himla farlig.
Sammanfattningsvis är jag ganska besviken på mig själv. Dels för att jag var så jävla otroligt klantig, men även för att jag sparade oss i onödan i rädsla för en backe som inte var så himla hemsk. Jag hade kunnat göra det mycket bättre, och det grämer jag mig över. Å andra sidan: jag gjorde det! Jag var med på vindelälvsdraget, och för sisådär 3 månader sedan kunde jag knappt gå en och en halv kilometer om jag gick väldigt långsamt. Hunden var med på vindelälvsdraget, och för sisådär 3 månader hade han inte en enda muskel på hela kroppen. Jag gick in med näst sämst tid, 31,38 på 8 km.
På eftermiddagen ringde en lagmedlem och bad att få låna Krux till söndagen, då skulle han gå en delad sträcka, en liten 5 km. Visst! Bara det att lite plötslig sjukdom i laget gjorde att Krux helt plötsligt fick gå 13 km. Jag höll på att svimma när jag hörde det, men det gick tydligen bra, och Kurt som lånade Krux var så nöjd så! Jag blev så himla glad över att få höra att jag har en så duktig hund, jag blev så himla glad över att jag har en så duktig hund och jag blev så himla glad att Kurt ville låna honom och att det gick så bra.
Jag skulle köra en 8 km sträcka, och jisses så jag har nojjat över den där sträckan i veckan. Först läste jag på vindelälvsdragets hemsida att sträckan skulle "avslutas med kraftig stigning till växel i Åmsele" och tänkte att nu dör jag. Jag kommer ju göra som jag gör på Nydala, fastna i backen och stå där som en sköldpadda som har hamnat på rygg. Med skateskidor som har glid tar jag mig inte en meter om inte Krux drar upp mig, och efter en 8 km lång sträcka är det ju inte säkert att han ORKAR dra upp mig.Vad gör jag då? Tar av mig skidorna och går? Lägger mig ner och klöser mig upp? Förslagen haglade.
Men så var det nån som kläckte ur sig att äsch, den där backen är ingenting, men ha på dig en störtkruka till början av av sträckan: den som går i skog! Jaha. Nästa sak att oroa sig över, tack för det. Jag behöver ju inte bekymra mig över att vara en sköldpadda på rygg om funktionärerna får skrapa loss mig från barken på en gran istället.
Jag hade inte alls behövt bekymra mig om backarna, varken i början eller slutet. Däremot borde någon ha varnat mig för pinnarna som markerade spåret med jämna mellanrum. Vissa av dem attackerade! En pinne flög på mig och fällde mig mitt ute på isen så jag tjongade rakt ner på marken. Innan dess hade jag och en tjej med pointer (?) roat oss med att köra om varandra. Hon körde om mig när jag ramlade, och jag körde om henne när hennes hund stannade. Hon kunde åka skidor, men hennes hund drog ganska kasst, och min hund drog bra men så kan ju inte jag åka skidor då. Riktigt roligt sällskap ute i spåret! Efter skogen lät jag henne köra före och körde ganska långsamt själv för att inte köra om, hennes hund drog nämligen ganska bra när den fick en hare och jag ville inte köra slut på Krux för tidigt.
När jag gjorde min vurpa hamnade hon ju rätt långt före. Jag smäller ner i marken och tappar luften och fan vad ONT det gjorde!!? Jag har aldrig tappat andan på det viset förr, otroligt obehagligt. Det svartnade och jag låg där och kved och kippade efter andan, anfådd som jag var. Till slut lyckas jag kravla mig upp mest bara för att jag hörde en skoter bakom mig och inte ville att de skulle tro att jag var döende. Så jävla pinsamt. Självklart är det fotograf-skotern, så jag blev dessutom FOTAD precis efter min vurpa. Jag kan knappt stå på benen och ser ut som döden i ansiktet.
Men Krux drar bra i alla fall, som ni ser. Han fick ju dra mig nästan helt utan att jag kunde hjälpa till alls nån kilometer där, för jag kunde bara kippa efter andan så hela kroppen fick liksom syrebrist och domnade bort. Sista två kilometerna eller så kunde jag hjälpa till igen och den där sista backen gick jättebra för hunden var rätt pigg fortfarande, jag hade ju sparat på honom med den hemska backen i åminne och så var den inte så himla farlig.
Sammanfattningsvis är jag ganska besviken på mig själv. Dels för att jag var så jävla otroligt klantig, men även för att jag sparade oss i onödan i rädsla för en backe som inte var så himla hemsk. Jag hade kunnat göra det mycket bättre, och det grämer jag mig över. Å andra sidan: jag gjorde det! Jag var med på vindelälvsdraget, och för sisådär 3 månader sedan kunde jag knappt gå en och en halv kilometer om jag gick väldigt långsamt. Hunden var med på vindelälvsdraget, och för sisådär 3 månader hade han inte en enda muskel på hela kroppen. Jag gick in med näst sämst tid, 31,38 på 8 km.
På eftermiddagen ringde en lagmedlem och bad att få låna Krux till söndagen, då skulle han gå en delad sträcka, en liten 5 km. Visst! Bara det att lite plötslig sjukdom i laget gjorde att Krux helt plötsligt fick gå 13 km. Jag höll på att svimma när jag hörde det, men det gick tydligen bra, och Kurt som lånade Krux var så nöjd så! Jag blev så himla glad över att få höra att jag har en så duktig hund, jag blev så himla glad över att jag har en så duktig hund och jag blev så himla glad att Kurt ville låna honom och att det gick så bra.
onsdag 13 mars 2013
Samhällets syn på barn med särskilda behov
Är det något jag är rädd för, så är det ADHD eller autism eller
liknande. Dels för min skull och dels för Pyrets skull, men båda delarna
bottnar i det största problemet: hur okunniga vuxna i samhället ser på
dessa barn.
Alldeles nyss såg jag en film på facebook på ett väldigt utagerande barn, precis så som ett barn med vissa diagnoser så lätt kan göra. Läser man kommentarerna till den filmen så tycker sisådär 90% att barnet förtjänar en rejäl misshandel. "OMG I would spank him so hard" och de återstående 10% tycker istället att mamman förtjänar en rejäl misshandel, eller åtminstone att hon borde ha använt kondom och liknande. Även min bekant, som lade ut filmen, tycker att barnet är en "skitunge på uppåttjack", oklart om hen tycker att någon förtjänar en misshandel dock.
De här åsikterna måste ju vara som frätande syra i såret på en mamma och ett barn som har den här problematiken. Att barnet bara är ouppfostrat och borde få sig en hurring så löser sig alla problem, dålig, dålig mamma som inte kan uppfostra sitt barn. Det är ju skitenkelt att uppfostra alla barn, man säger bara åt dem på skarpen och är strikt så löser sig alla problem!
Javisst. "Dum" är bara eufemismen...
Alldeles nyss såg jag en film på facebook på ett väldigt utagerande barn, precis så som ett barn med vissa diagnoser så lätt kan göra. Läser man kommentarerna till den filmen så tycker sisådär 90% att barnet förtjänar en rejäl misshandel. "OMG I would spank him so hard" och de återstående 10% tycker istället att mamman förtjänar en rejäl misshandel, eller åtminstone att hon borde ha använt kondom och liknande. Även min bekant, som lade ut filmen, tycker att barnet är en "skitunge på uppåttjack", oklart om hen tycker att någon förtjänar en misshandel dock.
De här åsikterna måste ju vara som frätande syra i såret på en mamma och ett barn som har den här problematiken. Att barnet bara är ouppfostrat och borde få sig en hurring så löser sig alla problem, dålig, dålig mamma som inte kan uppfostra sitt barn. Det är ju skitenkelt att uppfostra alla barn, man säger bara åt dem på skarpen och är strikt så löser sig alla problem!
Javisst. "Dum" är bara eufemismen...
Antiklimax på en onsdag.
Natten var rätt jobbig, Pyret är dålig i magen och var ganska ledsen, ville ha tröst, mag-gnuggning och jag tror jag bytte 7-8 blöjor dessutom. Dessutom kunde jag ju knappt gå för min lilla stackars tå, och densamma höll mig dessutom vaken för hela foten liksom bultade. Det kändes ju astöntigt att ligga och kvida för att man har stött en tå, men det gjorde förvånande ont. När jag stötte tån gjorde det visserligen ont, men inte SÅ ont. En och en halv timma eller så efter det så vaknar jag av att det gör så ont. Snopet!
Det blev alltså inte särskilt mycket sömn för mig, och inte så mycket sömn för mitt stackars lilla Pyre heller. Det gjorde att jag bestämde mig för att ringa min handledare och fråga exakt HUR mycket det skulle trassla till om jag stannade hemma idag... En god del visade det sig, men hon tyckte ändå inte att jag skulle halta omkring där utan stanna hemma och trösta knyttet.
Så pissigt! Vilket antiklimax! Jag åkte på trevligt styrelsemöte igår (där typ allt bordlades, haha, inte mycket bestämdes förutom datum för nästa möte) och trots att jag var lite trött när jag kom hem så hade jag så pass karaktär att jag satte mig och gjorde klart min detaljplanering för idag. Allt kirrat och klart, jag har en jättefin pedagogisk planering för dagen, som ju inte blev av. SÅ besviken! Som tur var kom mamma ändå och satt barnvakt en stund, gick ut och rastade hundarna och drack kaffe här medan pyret sov en stund i vagnen så nu överlever vi nog dagen riktigt bra tror jag. Tån är redan bättre, jag kan halta fram och den bultar inte sådär längre.
Pyret lär sig saker i rasande tempo. Han har ju typ glömt hur man vänder sig, haha, men istället kan han stå upp riktigt bra (jamen när vi håller styrsel på honom såklart, pucko) och det är JÄTTEROLIGT hälsar han. Dessutom börjar han vara riktigt stabil i nacken, duktig på att ligga på mage och det är också helt ok tycker han.
Det senaste vi är impade över är hur duktig han är med sina händer! Han kan sträcka sig efter och greppa saker nu, och börjar vara riktigt haj på det. Det är inte längre en slump om han ska lyckas ta tag i något inom räckhåll. Ekorren som vi fick av Lina och Sebbe är favorit där, den är liksom så lagom stor för hans händer, gott om greppvänliga ytor eller hur man ska uttrycka sig, och så är den tydligen väldigt god också. *s*
Det blev alltså inte särskilt mycket sömn för mig, och inte så mycket sömn för mitt stackars lilla Pyre heller. Det gjorde att jag bestämde mig för att ringa min handledare och fråga exakt HUR mycket det skulle trassla till om jag stannade hemma idag... En god del visade det sig, men hon tyckte ändå inte att jag skulle halta omkring där utan stanna hemma och trösta knyttet.
Så pissigt! Vilket antiklimax! Jag åkte på trevligt styrelsemöte igår (där typ allt bordlades, haha, inte mycket bestämdes förutom datum för nästa möte) och trots att jag var lite trött när jag kom hem så hade jag så pass karaktär att jag satte mig och gjorde klart min detaljplanering för idag. Allt kirrat och klart, jag har en jättefin pedagogisk planering för dagen, som ju inte blev av. SÅ besviken! Som tur var kom mamma ändå och satt barnvakt en stund, gick ut och rastade hundarna och drack kaffe här medan pyret sov en stund i vagnen så nu överlever vi nog dagen riktigt bra tror jag. Tån är redan bättre, jag kan halta fram och den bultar inte sådär längre.
lördag 9 mars 2013
Månadens utmaningar
Ja, jo jag vet att vi snart är halvvägs inne i månaden. Men ni bryr er ju inte om det, så det gör ju inget. :-D
Fyra mål denna månad, tror jag.
1. Tror att Miss J menar att hon borde få revanch? Det lär hon också få, för den här månaden lär hon inte ha flunsan halva månaden OCH jag har dragit ner som fan på promenaderna för att skona mina benhinnor.
2. Gå 20 mil. Igen, tveksamt om det går, igen med tanke på benhinnorna.
3. Utmaningen som inte är en månadsutmaning, springa 5 km med pace under 8,30. Igen, går inte så bra... Börjar ni förstå varför jag inte har orkat uppdatera om månadens utmaningar??
4. Köra minst 7 mil drag. Det här går lite bättre, här ligger jag nästan på vad jag borde ha hunnit med.
Fyra mål denna månad, tror jag.
1. Tror att Miss J menar att hon borde få revanch? Det lär hon också få, för den här månaden lär hon inte ha flunsan halva månaden OCH jag har dragit ner som fan på promenaderna för att skona mina benhinnor.
2. Gå 20 mil. Igen, tveksamt om det går, igen med tanke på benhinnorna.
3. Utmaningen som inte är en månadsutmaning, springa 5 km med pace under 8,30. Igen, går inte så bra... Börjar ni förstå varför jag inte har orkat uppdatera om månadens utmaningar??
4. Köra minst 7 mil drag. Det här går lite bättre, här ligger jag nästan på vad jag borde ha hunnit med.
fredag 8 mars 2013
Intressant dag!
Fylld av tröga människor på nydala, gamla chefer som gav mig kicken och nu jobbar på myrorna (gud straffar somliga med detsamma, andra tar det lite längre tid för?) skidåkning, svindyra pjäxor på sporthuset, dessutom är jag gräsänka för P kutade över till grannkåken och äter mat och dricker öl och glor på hockey med polarna. Och spontanbesök av både svärmor och mina egna föräldrar på en gång, finfint!
Allvarligt talat, om man släpper fram sin hund hur som helst och får ett vänligt påpekande att "nu är din hund ute och ränner lite" och sedan, när man inte ens gör en ansats att ta in den får ett ganska bestämt "kan du ta undan din hund?", svarar man då "javisst, ursäkta" eller "varför då?"
Jag blev rent otrevlig innan karlajäkeln fick undan sin hund, äntligen. Så himla synd att det ska behövas! Jag är i hemlighet lite glad över att det i alla fall inte var min hund som hans hund stod och hälsade på i flera minuter eftersom han uppenbarligen hade lite svårigheter med att förstå vad "ta undan din hund" betyder.
Krux var ganska duktig, i alla fall. 4 små varv, och han jobbade på ganska idogt, var TRÖTT sista varvet. Han är faktiskt fortfarande lite trött, såhär flera timmar efteråt så han tog nog ut sig ganska bra!
Allvarligt talat, om man släpper fram sin hund hur som helst och får ett vänligt påpekande att "nu är din hund ute och ränner lite" och sedan, när man inte ens gör en ansats att ta in den får ett ganska bestämt "kan du ta undan din hund?", svarar man då "javisst, ursäkta" eller "varför då?"
Jag blev rent otrevlig innan karlajäkeln fick undan sin hund, äntligen. Så himla synd att det ska behövas! Jag är i hemlighet lite glad över att det i alla fall inte var min hund som hans hund stod och hälsade på i flera minuter eftersom han uppenbarligen hade lite svårigheter med att förstå vad "ta undan din hund" betyder.
Krux var ganska duktig, i alla fall. 4 små varv, och han jobbade på ganska idogt, var TRÖTT sista varvet. Han är faktiskt fortfarande lite trött, såhär flera timmar efteråt så han tog nog ut sig ganska bra!
onsdag 6 mars 2013
Klister i spåret
Jag tror faktiskt vädergudarna var lite emot mig idag.
Först åkte jag upp till hundspåret så tidigt jag bara vågade väcka pyrets pappa, så att det inte skulle hinna bli så mycket snö och så mjukt. Det var 8,6 km KAMP för att flytta sig från befintlig plats, satte man ner skidan så var man FAST. Så mycket klibbade det. "Inget glid" är liksom inte ens i närheten. Om det var nerförsbacke, Krux drog allt han var värd OCH jag stakade så tog jag mig framåt. Annars fick jag typ gå med skidorna för att ta mig, alltså jag fick lyfta skidan för att kunna flytta den framåt i princip. Jag hade som mål att ta mig runt 8,6km på under 40 minuter och trodde att man lätt klarade det, jag var inte ens i närheten: 42,54 minuter.
Så åkte jag hem, redan när jag stoppar in skidorna i bilen slutar solen att gassa och istället börjar snöstormen. En timma senare var det minusgrader, det blåste och var svinkallt. Promenaden till hälsocentralen för att kolla upp min handled (det var ingen fara med den, hurra!) var inte alls skoj.
På kvällen, när det gärna hade kunnat vara lite klibbsnö och inte alltför kallt ute eftersom jag skulle lägga Krux på platsliggning, jamen då var det närmare 10 minusgrader minsann!
Först åkte jag upp till hundspåret så tidigt jag bara vågade väcka pyrets pappa, så att det inte skulle hinna bli så mycket snö och så mjukt. Det var 8,6 km KAMP för att flytta sig från befintlig plats, satte man ner skidan så var man FAST. Så mycket klibbade det. "Inget glid" är liksom inte ens i närheten. Om det var nerförsbacke, Krux drog allt han var värd OCH jag stakade så tog jag mig framåt. Annars fick jag typ gå med skidorna för att ta mig, alltså jag fick lyfta skidan för att kunna flytta den framåt i princip. Jag hade som mål att ta mig runt 8,6km på under 40 minuter och trodde att man lätt klarade det, jag var inte ens i närheten: 42,54 minuter.
Så åkte jag hem, redan när jag stoppar in skidorna i bilen slutar solen att gassa och istället börjar snöstormen. En timma senare var det minusgrader, det blåste och var svinkallt. Promenaden till hälsocentralen för att kolla upp min handled (det var ingen fara med den, hurra!) var inte alls skoj.
På kvällen, när det gärna hade kunnat vara lite klibbsnö och inte alltför kallt ute eftersom jag skulle lägga Krux på platsliggning, jamen då var det närmare 10 minusgrader minsann!
Men herregud.
Tänk att jobba på ett företag som är så jävla dumsnåla så att man på allvar säger åt de anställda att pissa i gränden istället för på toan, för det kostar ju att spola. Då tar man hellre böterna på flera tusen från farbror polisen för att det pissades i gränden. Det viktigaste är att det är lika för ALLA, dvs alla anställda ska pissa i gränden.
Tänk er att samma företags moderföretag, eller vad det nu kan heta, skäller ut de anställda för att de gör jobbet för BRA. De lagar för god mat, de är för trevliga mot kunderna eller de har för rena kläder eller vad det nu är. För då kan faktiskt kunderna komma till andra städer och bli missnöjda för att ett annat ställe inom samma koncern inte gör det lika bra, och så kan vi inte ha det. Tänk om kunderna kommer till de här andra städerna och KRÄVER god mat, kassapersonal som ler och säger ha en trevlig dag eller rena kläder.
Jag bara svimmar.
Tänk er att samma företags moderföretag, eller vad det nu kan heta, skäller ut de anställda för att de gör jobbet för BRA. De lagar för god mat, de är för trevliga mot kunderna eller de har för rena kläder eller vad det nu är. För då kan faktiskt kunderna komma till andra städer och bli missnöjda för att ett annat ställe inom samma koncern inte gör det lika bra, och så kan vi inte ha det. Tänk om kunderna kommer till de här andra städerna och KRÄVER god mat, kassapersonal som ler och säger ha en trevlig dag eller rena kläder.
Jag bara svimmar.
tisdag 5 mars 2013
Dragträning med Lag 15
I söndags åkte sisådär halva lag 15 (Umeå BK) upp till Selet och körde en av sträckorna till vindelälvsdraget tillsammans. Jag fick inte med mig Pierre som skulle på infoträff till babysimmet, så jag stal Pyret och åkte upp ändå. Det innebar ju att jag inte kunde köra hund, men jag ville vara med ändå, och jag hade någon liten förhoppning att någon kanske skulle kunna tänka sig antingen att ta en liten sväng med Krux eller kanske prova köra honom tillsammans med någon annan hund.
Istället hade jag sådan jädra röta att Idas kille (antar jag att det var... det KAN ju ha varit en kompis också bara, men det tror jag inte) var med och hade tänkt åka utan hund. Han ville gärna låna Kruxet!
Se bara så glada de var! *s*
De körde en sträcka på ungefär 6 km, där mötte de upp mig och Carin, som hade med ved och gjorde både varma mackor och korv över öppen eld. Skitmysigt och jättegott! Vi fikade, pratade allmänt om draget och annat och så åkte de tillbaka. Jag försökte ta emot hundarna och belöna dem, de jag hann. Det var opistat och tydligen svåråkt, men Krux var inte så himla trött när han var klar faktiskt. Han har varit klart mycket mer flåsig när jag har kört och pressat honom lite mer. Tror att han, trots att han förmodligen har mycket sämre kondis än de flesta av hundarna som var med, klarade sig ganska bra i konkurrensen ändå tack vare att Nils ju kan åka skidor, i motsats till mig...
Mindre än två veckor kvar nu! Herregud så roligt det ska bli.
Pyret, han sov. Han gjorde inte så mycket annat än sova faktiskt, trots att jag till och med stökade runt och bytte från bilstol till vagn för att han skulle slippa ligga i bilstolen så länge. Han vaknade knappt, somnade bara om. När han skulle tillbaka till bilstolen blev han som vanligt ledsen (det blir han alltid, han gillar den inte alls) men somnade fort om även då. Jag behövde inte ens amma eller byta blöja i bilen för han bara sov, sov och sov. Väldigt praktiskt. :-)
Istället hade jag sådan jädra röta att Idas kille (antar jag att det var... det KAN ju ha varit en kompis också bara, men det tror jag inte) var med och hade tänkt åka utan hund. Han ville gärna låna Kruxet!
De körde en sträcka på ungefär 6 km, där mötte de upp mig och Carin, som hade med ved och gjorde både varma mackor och korv över öppen eld. Skitmysigt och jättegott! Vi fikade, pratade allmänt om draget och annat och så åkte de tillbaka. Jag försökte ta emot hundarna och belöna dem, de jag hann. Det var opistat och tydligen svåråkt, men Krux var inte så himla trött när han var klar faktiskt. Han har varit klart mycket mer flåsig när jag har kört och pressat honom lite mer. Tror att han, trots att han förmodligen har mycket sämre kondis än de flesta av hundarna som var med, klarade sig ganska bra i konkurrensen ändå tack vare att Nils ju kan åka skidor, i motsats till mig...
Mindre än två veckor kvar nu! Herregud så roligt det ska bli.
Pyret, han sov. Han gjorde inte så mycket annat än sova faktiskt, trots att jag till och med stökade runt och bytte från bilstol till vagn för att han skulle slippa ligga i bilstolen så länge. Han vaknade knappt, somnade bara om. När han skulle tillbaka till bilstolen blev han som vanligt ledsen (det blir han alltid, han gillar den inte alls) men somnade fort om även då. Jag behövde inte ens amma eller byta blöja i bilen för han bara sov, sov och sov. Väldigt praktiskt. :-)
måndag 4 mars 2013
fredag 1 mars 2013
Fredagsmys
Vilken bra dag! (fast den är ju inte slut än, egentligen borde man väl inte våga skriva sådär...)
Först min andra självständiga dag i förskoleklass, och det gick bra. Nu fick jag ju dölätt idag eftersom halva (!!!) gruppen var hemma, både lediga och sjuka. Dessutom, förutom att det var en rolig dag på praktiken där vi gjorde jätteroliga saker tillsammans jag och barnen, så var det sista dagen på praktiken på en vecka. De har sportlov nästa vecka och då är jag hemma. En hel vecka hemma med mitt pyre! Så skönt det ska bli, som jag har längtat!
Och så kvällsmys, först på nydala i konstsnöspåret med Krux, där det var så isigt och hårt att vi slog nytt rekord, 14,17 och då var tidtagningen igång några extra sekunder innan jag fick ner mobilen i fickan från början också. Tyvärr hade jag knutit skorna alldeles för löst så det och det hårda föret gjorde att jag fick rejält ont i benhinnorna, så jag tog bara ett litet andra varv. Kom hem och hittade pyret sovandes i sängen med sin pappa och kände hur hjärtat blev så fullt av kärlek så jag började lipa. Att man kan älska någon så?
Nu är det dags för lite mer traditionellt fredagsmys med chips, godis, cola och kanske en liten film om sambon tar sig upp ur sängen. Nöjda hundar, nöjt pyre, nöjd pappa och nöjd mamma här hemma!
Först min andra självständiga dag i förskoleklass, och det gick bra. Nu fick jag ju dölätt idag eftersom halva (!!!) gruppen var hemma, både lediga och sjuka. Dessutom, förutom att det var en rolig dag på praktiken där vi gjorde jätteroliga saker tillsammans jag och barnen, så var det sista dagen på praktiken på en vecka. De har sportlov nästa vecka och då är jag hemma. En hel vecka hemma med mitt pyre! Så skönt det ska bli, som jag har längtat!
Och så kvällsmys, först på nydala i konstsnöspåret med Krux, där det var så isigt och hårt att vi slog nytt rekord, 14,17 och då var tidtagningen igång några extra sekunder innan jag fick ner mobilen i fickan från början också. Tyvärr hade jag knutit skorna alldeles för löst så det och det hårda föret gjorde att jag fick rejält ont i benhinnorna, så jag tog bara ett litet andra varv. Kom hem och hittade pyret sovandes i sängen med sin pappa och kände hur hjärtat blev så fullt av kärlek så jag började lipa. Att man kan älska någon så?
Nu är det dags för lite mer traditionellt fredagsmys med chips, godis, cola och kanske en liten film om sambon tar sig upp ur sängen. Nöjda hundar, nöjt pyre, nöjd pappa och nöjd mamma här hemma!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)