Kvistade till Lycksele

Förra veckan ringde en trevlig tjej och hade lite panik, eftersom deras tävlingsledare hade blivit sjuk. Hon hade ringt till Umeå BK och "du är den som de rekommenderar" :-)
Visserligen är det inte så konstigt, det är bara jag som känner mig bekväm med eliten. Jag känner mig snarare mest bekväm med eliten - det är ju alltid jag som är TL i eliten, inte bara på umeås tävlingar, och det brukar ofta vara den enda klassen dessutom, eftersom jag antingen tävlar eller har andra sysslor också på tävlingen. Eliten kan jag tävlingsleda i sömnen, de andra klasserna måste jag förbereda mer och ha en mycket mer detaljerad "fusklapp".

Nåja, eftersom jag inte hade något bokat igår så tackade jag ja när tjejen ringde. Det var bara 15 anmälda ekipage totalt, varav de allra flesta var i ettan och tvåan. Så även om det är en bit till lycksele (13 mil) så skulle det ändå bli en helt hanterbar dag.

Det var tungt som fan att kliva upp på morgonen men det gick bra att köra. Jag drack en kopp kaffe innan jag åkte och en hel termos i bilen, så när jag kom fram var jag helt skakis, hehe. Men jag är faktiskt jävligt nöjd med min insats! Jag höll koll på alla fyra klasser och gjorde helt enkelt ett bra jobb, och det är en så otroligt skön känsla faktiskt!! Jag blir så jäkla sur på mig själv när jag dirigerar folk fel på fria följet eller lyckas klanta mig på andra sätt. Den enda miss jag gjorde var att jag sa "kommendera" istället för "ta föremålet" på en apportering, men jag är helt övertygad om att det inte störde föraren det minsta, hon tog föremålet helt enkelt. *s*

På vägen hem åkte jag förbi min gamla lägenhet. Jag tänkte passa på att gå en sväng ute i skogen, så att jag kunde låta hundarna springa lite lösa, och där vet jag ju att det är jättebra att gå just sådana promenader - bara det var plogat så vi inte fick pulsa... Parkerade bilen och blev sjukt glad när det var plogat, men efter ett par hundra meter högst så var det pulsa som gällde ändå. Uppför var det rätt tungt, faktiskt. Vi var ute i lite över en timma ändå, så hundarna var nöjda.
Det bor någon i min lägenhet, så han har tydligen lyckats hyra ut den igen. Och nej, jag kände VERKLIGEN ingen nostalgi, jag var bara glad att jag slapp bo där, att jag kunde bara åka förbi och åka hem till civilisationen.

På kvällen kom Erica, Lina och Ericas kompis Elin förbi och kikade på melodifestivalen. Jag är helt ointresserad av melodifestivalen, men vad utstår man inte för sådant fantastiskt sällskap. Jag är inte helt säker på att Linas skor var lika glad över besöket, dock. :-O

Min cheesecake verkade bli godkänd i alla fall, härligt!