Det är hemskt synd om honom. Tycker han själv, alltså.
Vi har välkomnat Lilla Wilma hit, dvärgchnauzer peppar och salt - som såklart har en ofelbar timing och börjar löpa ett par dagar innan mamma och pappa åker till Jämtland för julfirande och lämnar henne med mig. Kyuss är som vanligt ganska lätthanterlig, Krux är helt desperat och jag har fått ta i ganska hårt för att få honom att låta bli henne.
Polly vet jag inte riktigt vad hon pysslar med faktiskt, det verkar som att hon försvarar Wilma? Mycket märkligt. Två gånger har hon gått i någon slags gemensam attack med mig och Wilma för att få bort Krux. Wilma skriker ju bara, men Polly gör en ganska rejäl åthutning med bett i luften och allt! Så konstigt att hon försvarar Wilma som hon ju knappt känner, mot Krux som hon ju bor med till och med, men det är väl förmodligen för att hon tycker att hon ska hjälpa mig.
Nu har lilla hjärtat gömt sig i sin bur en stund, och de andra ligger faktiskt och vilar, så det går nog ganska bra ändå, bara de liksom får inse att nähä, jag fick inte. Inte den här gången heller...
EDIT: ganska lugnt nu. Krux vill gärna gå dit och titta, men nu räcker det om man säger "Krux, tänk dig för, kommer du ihåg att vi blir arga?" i ganska vänlig men varnande röst, så låter han henne vara. Han är inte lika flåsig längre heller.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar