Man ser ganska ofta att någon som är upprörd över hur ett djur har behandlats, tycker att den som behandlade djuret innan ska ha samma behandling själv. Jag brukar tänka att det är för att personen är arg och utbrister saker man egentligen inte menar. I min värld vill man EGENTLIGEN inte att någon människa ska bli bunden och kastad utför ett stup, eller vad det nu må vara. Man blir bara arg och reagerar över maktmissbruket och orättvisan, vill att det ska bli rättvist.
Så idag testade jag lite – frågade någon som jag upplever som empatisk och klok om denne VERKLIGEN menade detta. Jodå, det gjorde hon. Och gick dessutom i försvar (inte så konstigt i sig) och anklagade mig istället. Jag var självgod. Jag har funderat lite på hur jag kunde ha uttryckt mig annorlunda, om jag trodde att den här personen kanske skulle tänka om lite FÖR mycket, och därför gick jag på alldeles för hårt.
När jag gick därifrån funderade jag lite. När jag var väldigt liten, så var jag sjukt grym mot myror. Jag trampade lite lätt på dem och såg dem paniskt snurra runt, eller ryckte bort benen på dem och studerade dem intresserat. Anledningen till att jag ens kommer ihåg det, är att min farmor kom på mig och ifrågasatte att jag var så grym mot djur, och först var jag såklart väldigt upprörd på min farmor men insåg ganska snabbt att jag ju hade varit precis det hon sade – grym mot djur! En bra övning i empati, något som ju små barn behöver utveckla, som de inte har naturligt utvecklat från födseln. Jag var såklart helt förstörd och tillbringade resten av sommaren med att gå och glo ner på marken som jag gick på så att jag inte skulle RÅKA trampa på någon annan myra.
Ska jag vara rädd för att människor, som jag kanske till och med upplever som empatiska och kloka (inte det minsta lik en psykopat) vill att jag ska tryckas ner mot marken och få armar eller ben avslitna och dö i plågor? Som en hämnd för det jag ju har utsatt myror för, och som jag ju dessutom nu har varit så dum att jag har skrivit och berättat om ute på nätet? Skulle den här personen som jag pratade med idag då vara nöjd och glad för att jag utsattes för detta? Det här känns faktiskt MINST sagt olustigt.
Jag ser ingen skillnad på en person som inte har kunnat utveckla sin empati, och en person som inte har kunnat utveckla sin empati. I inget av fallen, vare sig det är för att personen är ung, för att personen har levt i ett klimat där man inte får chansen att utveckla empati eller för att personen är störd på något vis, så ser jag det som om personen bör straffas på grymmast möjliga sätt. I mina ögon så HJÄLPER inte det personen att utveckla empati, det enda man har åstadkommit är någon primitiv syn på rättvisa.
Rätt eller fel, jättesvårt ämne. Jag, som kanske är naiv och kanske är realist, tänker fortsätta tro på att de som säger/skriver "jag vill att samma sak ska hända förövarna" när de ser ett djur vara offer EGENTLIGEN inte menar detta. Att det är sagt mer i affekt än i verklig eftertanke.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar