Natten var rätt jobbig, Pyret är dålig i magen och var ganska ledsen, ville ha tröst, mag-gnuggning och jag tror jag bytte 7-8 blöjor dessutom. Dessutom kunde jag ju knappt gå för min lilla stackars tå, och densamma höll mig dessutom vaken för hela foten liksom bultade. Det kändes ju astöntigt att ligga och kvida för att man har stött en tå, men det gjorde förvånande ont. När jag stötte tån gjorde det visserligen ont, men inte SÅ ont. En och en halv timma eller så efter det så vaknar jag av att det gör så ont. Snopet!
Det blev alltså inte särskilt mycket sömn för mig, och inte så mycket sömn för mitt stackars lilla Pyre heller. Det gjorde att jag bestämde mig för att ringa min handledare och fråga exakt HUR mycket det skulle trassla till om jag stannade hemma idag... En god del visade det sig, men hon tyckte ändå inte att jag skulle halta omkring där utan stanna hemma och trösta knyttet.
Så pissigt! Vilket antiklimax! Jag åkte på trevligt styrelsemöte igår (där typ allt bordlades, haha, inte mycket bestämdes förutom datum för nästa möte) och trots att jag var lite trött när jag kom hem så hade jag så pass karaktär att jag satte mig och gjorde klart min detaljplanering för idag. Allt kirrat och klart, jag har en jättefin pedagogisk planering för dagen, som ju inte blev av. SÅ besviken! Som tur var kom mamma ändå och satt barnvakt en stund, gick ut och rastade hundarna och drack kaffe här medan pyret sov en stund i vagnen så nu överlever vi nog dagen riktigt bra tror jag. Tån är redan bättre, jag kan halta fram och den bultar inte sådär längre.
Pyret lär sig saker i rasande tempo. Han har ju typ glömt hur man vänder sig, haha, men istället kan han stå upp riktigt bra (jamen när vi håller styrsel på honom såklart, pucko) och det är JÄTTEROLIGT hälsar han. Dessutom börjar han vara riktigt stabil i nacken, duktig på att ligga på mage och det är också helt ok tycker han.
Det senaste vi är impade över är hur duktig han är med sina händer! Han kan sträcka sig efter och greppa saker nu, och börjar vara riktigt haj på det. Det är inte längre en slump om han ska lyckas ta tag i något inom räckhåll. Ekorren som vi fick av Lina och Sebbe är favorit där, den är liksom så lagom stor för hans händer, gott om greppvänliga ytor eller hur man ska uttrycka sig, och så är den tydligen väldigt god också. *s*
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar