Det här året har varit lite paus-år på hundfronten. Jag har inte tränat särskilt mycket, tävlat ännu mindre, och jag har inte heller hållit så många kurser som jag brukar eller skuttat runt på så mycket ideella uppdrag som jag brukar. Jag brukar ha varit TL på MH sisådär en handfull gånger i alla fall vid det här laget, i år har jag tackat nej till ALLT. När klubben frågade tänkte jag först säga nej, bara... men så kom jag på att äsch då, jag MÅSTE ju på nåt vis - annars blir jag av-auktoriserad!
Så jag frågade om jag kunde vara TL bara för ett par, max tre hundar, så nu sitter jag här och har skrivit ut min fusklapp och är på väg ut på klubben för att hinna socialisera mig och titta på banan och kanske nån hund innan det är min tur. :-)
Dålig timing på ett vis, eftersom jag vaknade idag och hade ont i ryggen. De flesta dagar är jag hur fräsch som helst efter en natts sömn, men vissa dagar har jag ont redan från scratch. Igår målade vi pappas carport (EN vägg, åtminstone...) och det tog ju på såklart, men jag misstänker ändå att det största problemet för ryggen är grannen.
Vi har flera grannar med hund, vissa blir helt rabiata när man möts och skriker HÖGT och fula ord till mina hundar som ju inte bryr sig ett dugg vanligtvis. De där rabiata hundarna är dock kopplade och ägarna verkar ha mer eller mindre koll på dem. Men sedan har vi en granne med ett litet ludd som alltid är lös. Jag skulle inte bry mig, om hon faktiskt hade koll på sin hund. Men nej - hon släpper in hunden först i hissen så att den rusar in innan hon har en aning vad som döljer sig inne i hissen. Bestämmer sig luddet för att stå kvar mitt i vägen så står matte också bara kvar och väntar, så att man antingen får TRÄNGA sig förbi med hundarna (obehagligt, för då börjar luddet gå mot hundarna) eller gå åt ett annat håll. Någon gång har luddet bestämt sig för att den ska kolla in mina hundar och börjar gå, och tanten har INGEN som helst kontroll på den då - hon får gå efter och lyfta iväg den.
Igår skulle jag ut på motionsrunda i spåret, och möter luddet med tillhörande matte och ett annat litet ludd i flexi. Det främmande lilla luddet skrek som en stucken gris och försökte komma framåt till mina hundar, matten sa lite halvhjärtat "men snälla sluta nu" och stod kvar på samma plats, mitt i vägen. Grannluddet stod och glodde och granntanten likaså. Jag hade ingen lust att stå där, så jag vände lite och gick åt ett annat håll. Då kommer det där jävla grannluddet med ett skrik mot mina hundar, jag vänder mig och försöker slita med Krux som bara står stilla, helt lugn. Luddet kommer aldrig fram, men i min rygg bara skär det till som fan när jag vrider mig och drar i kopplet. Jag skriker AJ, och försöker halta därifrån så fort jag kan, halvt gråtande och kvidande aj, aj, aj. Efter en stunds låååångsam promenad går det värsta ontet över, men senare på kvällen när jag har suttit och blivit stel har jag rejält ont igen.
Man kan tycka att om man är så jävla klantig att man har sin hund lös men ingen kontroll, och att det resulterar i att den helt uppenbart gravid kvinna gör illa sig ganska rejält så frågar man hur det gick? Eller man ber om ursäkt, eller så? Men nej, tydligen är det bara uppfostrat folk som kan visa respekt för andra människor som bryr sig om sådana petitesser. JA, jag är skitsur. Jag tycker verkligen inte att man beter sig sådär, och ser verkligen fram emot nästa gång jag träffar på grannen med hunden...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar