Ledsen matte och ledsen hund

Nu är jag lite förtvivlad. min äldsta hund kom på vid 4 års ålder ungefär att han inte kunde vara ensam hemma. nu fyller han snart 8, och det här har eskalerat till att han knappt kan vara i bilen (vilket har gått väldigt bra förut) utan att gnälla och yla, till att han faktiskt inte kan vara hemma även om killen är hemma och han kan inte heller vara hemma hos mina föräldrar utan att må dåligt där med.

idag har han suttit i soffan bredvid killen och ylat, slutat när han har fått tillsägelse men sedan bara börjat om igen. jag har varit borta i 3 timmar idag. jag förstod att det skulle gå dåligt redan när jag skulle gå, blicken och hela kroppshållningen på hunden när jag skulle gå ut genom dörren var rent hjärtskärande.

det här har bara blivit värre och värre det senaste året. jag skyller hela tiden på något: idag skyller jag på att jag var borta från söndag natt till tisdag kväll och det kan säkert göra att han blir extra "mammig" och stressad.

jag vet inte ens om jag behöver tips och råd för att han ska klara att vara ensam, för jag tycker att jag har provat det mesta redan, utan mer att jag har börjat fundera på om det är rättvist att låta honom fortsätta leva.
jag är verkligen skitledsen över det här, jag älskar den här hunden och bara tanken att han kanske inte kommer att leva så mycket längre (han är ju ändå snart 8 år...) gör mig helt förstörd.

lite stöd och fina ord, hur o-konstruktivt det än kan verka, skulle kanske rädda min dag lite