lördag 1 september 2012

Vi är en hund kort.



Vissa av er vet, vissa av er har nog misstänkt och många av er vet inget alls. Måndag den 13:e augusti fick Kyuss avsluta sitt liv på djurkliniken i Umeå. Vi vet inte riktigt vad som hände, han kräktes lite från och till i några dagar men var pigg och glad till på söndagen, på natten till måndagen var han döende och på måndagen röntgades han, togs lite blodprover på och fick ligga med dropp innan jag och veterinären tillsammans beslutade att det var snällare att låta honom få slippa. Vad han dog av vet jag alltså inte, och det gör inget att jag inte vet. Det spelar ingen roll, det som spelar roll är att han är död. En bit av mitt hjärta är borta, det ligger begravt djupt i den kalla jorden i vår stuga på höga kusten. 

Det känns. Jag har lite svårt att hantera det hela, tror jag, och jag gör mitt bästa för att inte bli påmind, att inte tänka på det. Jag vill alltså INTE få några kommentarer med ”jag beklagar” eller liknande, och jag vill ABSOLUT inte att någon tar upp det om ni pratar med mig. Enda anledningen till att jag skriver den här texten är för att SLIPPA få frågor och kommentarer som påminner. Snälla ni, försök komma ihåg det. 

Stort tack till fina Helena, som har lånat ut sin lilla Sally till mig. Det betyder väldigt mycket – dels är hon en förbaskat trevlig hund, men dessutom tänker jag inte på samma vis på att det är två skålar med mat, två hundar att hålla reda på ute på promenader och jag kan prata om ”mina” tre hundar. Det hjälper väldigt, väldigt mycket. 



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar