Men vem räknar?

Det är inte så att jag längtar, eller så. Inte less, nejdå!

Ett litet paket varje dag, där i ligger en godis till mig och en till blivande pappan. Än så länge är de så jävla många, de där paketen, men de har ju redan börjat minska så NÅGOT händer ju uppenbarligen: dagarna går och det närmar sig så sakteliga!

Mycket plugg för mig just nu, dels den kurs jag håller på med just nu såklart, men så upptäckte jag dessutom till min förskräckelse att den där uppgiften som jag inte har gjort till en gammal kurs inte har gjort sig själv under sommaren, så nu sitter jag och kämpar med den också. Jag blir så irriterad på mig själv ibland, karaktär - vad är det? Det här innebär att jag inte hinner träffa min syster och sötaste syskonbarnen särskilt mycket när de är här uppe och hälsar på, vilket känns jävligt trist faktiskt.

Å andra sidan får jag chansen att få umgås lite med Kotte, han får bo här medan hela Kaxås-familjen rumlar runt i Ansmark. Han är mer än lovligt skraltig nu, så det känns lite skönt att hinna få rå om honom lite. Igår tände han dock till lite, och jag blev både förvånad och glad: jag fick två älgskånkar av snällaste Miss J, och låg och krälade på golvet i duschen och försökte såga av de där älgbenen så att jag skulle få en klöv som var lite mer hanterbar ute i skogen sedan. Kotte stod över axeln och tittade en stund, och plötsligt så hugger han, snabb som en kobra! Det är fortfarande inget större fel på hans gripande, full mun och det var inte så jäkla lätt att få honom att släppa den heller. MIN KLÖV!! JAG HITTADE DEN!!! Ge FAN i MIN klöv sa han, så där låg vi och liksom brottades lite på toagolvet helt plötsligt. :-D

På tal om hundar som kan ta sig ton, så fick jag Krux att morra åt mig för någon dag sedan. Krux har jättefin lek och jättefin kamplek, men jag har aldrig hört att han har mer än grymtat till när jag puttar på honom eller slår lite på honom när vi leker. Jag blev jätteglad, faktiskt! Jag får nog aldrig Krux att bli ARG, som Kotte kunde bli när man slog och hotade honom lite i lek, men det kom iaf små lekmorr nu! Min lilla fjant, det tog fem år.

Om någon timma åker vi upp till barnmorskan för ännu en koll... Jag känner mig oförtjänt pigg nu faktiskt, så håll tummarna för att alla prover också visar det. Det som är värst nu är nog nästan att jag liksom inte kan andas. Eller jag kan andas, men det ger liksom inget. Jag sitter här och hyperventilerar i panik och det känns inte som att jag får något syre ibland, sjukt obehagligt! Om jag kommer ihåg att då och då anstränga mig och ta lite djupare och rejälare andetag går det bra, så jag antar att det hela liksom beror på att det är trångt att andas. Om jag inte tänker på det så tar jag väldigt ytliga andetag som inte ger så mycket, och efter en stund så får jag helt enkelt syrebrist.

Nej, nu är det så HELT klart slut på paus. Åter till kräkuppgiften!!