Det finns inget dåligt väder, det finns bara dåliga kläder

Jag var jättepeppad när jag körde ut, i beckmörker, i världens snöoväder. Men det var ju inte -30 längre, så jag fick väl bita ihop tänkte jag, och passa på att åka ut med hundarna.



Faktiskt ser det till och med BÄTTRE ut på filmen än vad det egentligen var, man såg inte mycket för all snörök, det tillhör inte vanligheterna att jag snällt håller mig på 80 faktiskt.

Jag rotade fram några glasögon, som tyvärr var mörktonade. Jättebra glasögon när det är ljust ute, kan jag tro, nu var det ju helmörkt och så mörk toning på det - jag såg inget av vägen, men jag kunde i alla fall hålla ögonen öppna så jag såg hundarna, och så fick jag väl liksom hoppas att vi inte körde över nån stackars fotgängare, och att de höll sig på vägen.Så snygg då!

Jag höll på att krocka med en häst, men det gick bra ändå.

Nu har jag lyckats bli förkyld, och ganska rejält. Jag orkar sitta uppe, men har mer eller mindre ont i skallen hela tiden och lite bonus i form av halsont, snor i enorma mängder, virus på läppen och lite sånt skoj. Skolarbetet blir lidande, jag fattar inte vad jag läser och hjärnan känns så luddig och blir så trött efter bara några sidor, så jag tar mig ingen vart.

Hundarna får inte göra nåt skoj, knappt ens gå promenader. De är pigga och glada här hemma.



En matskål kan liksom bli världens bästa leksak, när den sätter sig på tvären och inte vill bli upplockad. Undrar om grannarna tycker att den här leken är rolig också?