Mina hundar blir äldre. Inte jag, JAG blir inte äldre, men mina hundar. Kyuss orkar inte med draget riktigt har jag insett. Han får inte bättre kondis som Krux får, han blir snarare mer och mer sliten. På slutet har jag låtit Krux dra en del själv, så att Kyuss får vila, men jag tror nästan att Kyuss skulle behöva vila mer ordentligt några dagar. Han har visserligen vett att inte ta i så hårt, jag ser ju att hans lina är slack ganska ofta, men idag cyklade jag med dem en sväng och även DÅ tycker jag att han är seg. Ikväll blir det bara Krux som får dra, och så ska jag istället göra ett litet försök till att få igång Polly, med hare kanske hon kan tänka sig att iaf springa framför mig, även om hon inte just DRAR så mycket?
Det syns att Kyuss har blivit äldre också om man tittar på hans näsa. Han är ju väldigt svart för att vara 9 år tycker jag, men för bara något halvår sedan eller så noterade jag de första svagt silverskiftande stråna, nu är det måååånga strån som är silvriga och ännu fler som är ljusblonda i färgen, hela hakan och främre delarna av läpparna är ljusblonda i vissa ljus. Min gamle man! <3
Än värre är det ju med Kotte. Man kan säkert hålla liv i honom ett halvår till eller kanske till och med ett år, men frågan är om det verkligen är etiskt riktigt. Han har svårt att gå och ställa sig upp, och glöden i ögonen börjar försvinna nu. Hans små utbrott av glädje är små, taffliga och man blir bara rädd att han ska falla ihop och göra illa sig. Det skär i mammahjärtat när mattorna blir fler och fler i pensionärshemmet, för att Kotte inte klarar av att gå på ett vanligt golv, det blir för halt och han gör illa sig. Snart, alldeles för snart, är det dags och jag är så rädd.
De e aldrig kul :'( Men man måste ju göra det som är bäst för bäsevupparna sina <3
SvaraRadera