Men jag har varken haft tid eller lust. Och ja, det har hänt saker som är väl värda att blogga om... Men jag kanske gör det en annan gång.
Och, ni kan sluta läsa, för det här blir mest mina träningstankar. *s*
Körde igenom Krux någorlunda tävlingsmässigt på TLutbildningen. Helhetsintrycket är att han faktiskt gick över förväntan, men att vi har en hel del jobb kvar innan jag kan känna mig klar...
Fria följet var crap. Vad skulle jag tro att det kunde bli? En 7:a? 7,5 kanske? Det behöver inte direkt detaljträning, förutom stegförflyttningar höger/vänster, men mer putsas så att han faktiskt håller för ett helt fritt följ, helhet alltså, och uthållighet. Och så ska jag ALDRIG mer göra om misstaget att köra med jacka på, jag tror att det var när vi körde igenom förra gången och jag hade full vinterutrystning som pajjade en hel del.
Sättandet satt, med litet DK. Så himla skönt! Han har varit så övertygad om att det alltid är ett läggande efter ett helt fritt följ, så även om han har satt sig på träning normalt sätt så har han lagt sig när jag har gjort det efter ett längre fotgående först.
Inkallningen... Tja, jag har ju en hund som kan hitta på grejer, liksom. Han kändes inte fokuserad när jag gick, jag säger stanna, går, och så traskar han efter mig när jag har gått en liten bit. Mer noga att han faktiskt är med på att vi ska göra en inkallning mao! Bra fart och bra stopp, men slarvigt avslut - förut har han satt sig för långt fram och ofta långt ut/snett, nu dunsade han istället in i mig. Oh well. Bryr mig inte så mycket, ärligt talat.
Rutan hittade han öht inte till. Han spanade fint när jag viskade åt honom, men sedan hittade han ändå inte dit. Har inte bestämt mig för om det är en engångsföreteelse, eller om det var något med det här upplägget som gjorde att det var svårt, och något jag bör träna på.
Hoppapport: Eh, jag lärde mig att jag inte ska ställa upp så nära hindret, kan man säga. Stor hund i full fart=ont i magen. Det blev någon slags IPO-ingång av det hela, mycket märkligt. Annars mycket bra.
Metallen: Bäst av allt, nästan. Han laddar fint, springer ut fint, går runt och griper helt ok (inte det bästa gripandet, men fantastiskt för att vara på metallen) och full fart in. Till saken hör att jag hade tejp på, men jag blev så jäkla glad!!! Det känns som att det här är steg ett för att han ska komma över sin aversion mot metallen. Vet inte varför den är så blä, han bär glatt matskålarna och ölburkar ju.
Vittring: Han tog rätt på en gång, blev lite osäker och kollade av en annan pinne, sedan tog han rätt igen och kom in. Höll bra:glad matte!!!
Fjärr: SUPERBRA!! På fem meters håll visserligen, och med ett extra kommando tror jag, men SNYGGA skiften. :-D
Nu ska jag fokusera på fritt följ, vittring, metall och fjärr ett tag, bara lite underhållsträning på det andra, och sedan checka av hela programmet igen om en månad, så får vi se hur det ligger till då.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar