Noterat ett: min mage är iögonfallande och drar verkligen blickar åt sig. Folk kan inte titta mig i ansiktet/ögonen längre, blicken flackar mellan magen och ansiktet. Jag känner mig lite som tutt-Lisan som har urringad tröja på sig på krogen kvart i två. *fniss*
Noterat två: Det är väldigt roligt att berätta att jag ska gå över två veckor, och att det därför är minst tre veckor kvar tills jag får min bebis. Om de inte själva gick över två veckor, så känner de någon som gjorde det. Kanske är tanken att liksom förbereda mig på att det kan bli så, så att tanken är god, men märkligt nog är det ingen som tycker att det är ok att förbereda mig på att bebis dör vid förlossningen eller att det är något annat hemskt fel? Jag är inte dum, jag VET att det är fullt möjligt att jag går över två veckor, på samma sätt som att jag vet att det är fullt möjligt att min förlossning går åt helvete och Pyret dör. Jag behöver inte påminnas om någotdera, det gör mig bara deprimerad. Är det så jävla farligt med lite uppmuntran istället? Gör det ont att vara lite uppmuntrande och snäll?
Noterat tre: Det finns ingen ände på hur många goda råd som kan ges med diverse tips för att sätta igång förlossningen. Jag ska ha orgier, jag ska ut och springa och cykla, jag ska ligga hemma på soffan och slappa, jag ska äta pizza och jag vet inte allt vad jag ska göra. Tycker det är skitskoj med alla idéer! :-) Pizza lät som en fantastiskt bra idé, det provar jag ikväll. Jag återkommer kanske med rapport om det fungerar eller ej. Springa och cykla är ju inte riktigt genomförbart, och orgien visade sig vid en närmare genomläsning bestå av en alldeles vanlig tvåkant - vännen som det skrevs om skulle gå promenader med mig, inte vara med i orgien.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar