Funderingar på spåret

När jag spårade i början av sommaren var det en total katastrof. Det gick bara inte alls, han irrade, jag blev arg, han drog som satan och jag försökte hålla igen och linan trasslade in sig och jag slog sönder ansiktet på alla grenar jag bara smackade in i utan att ha en chans att hinna värja mig.
Jag var så jävla arg till slut så jag ville bara binda hunden ute i skogen och gå hem igen. INTE roligt.

Men på't igen!
Nu provade jag med expanderlina, och KORT lina. Och så FÅR han ha ganska högt tempo! Jag håller igen, men inte fullt lika mycket. Det går MYCKET bättre!

Första gången vi var ute gjorde jag ett ganska kort, och ett superkort spår. Jag har alltid snitslat som fasen, för att ha koll på om han går i kärnan eller ej, vilket är lite problem nu... Jag får liksom flyyyyyyyyga genom luften och roffa åt mig snitslarna i farten, och att sätta upp dem på jackan i språng marsch är ju bara att glömma. Jag får också ha pinnar jäkligt ofta i spåret, så att jag kan hämta andan lite och sortera upp snitslar.
Det är lite planering, haha! Max 4 snitslar mellan pinnarna, mer går inte, då tappar jag dem.

Faktiskt har han lite lägre tempo ibland, märkte jag när jag var ute igår. Då kunde jag sätta fast snitslarna på jackan. Kanske det är lite svårare då? Eller så har han liksom fått springa av sig lite? Jag vet inte. Men det tyder ju ändå på att han har något slags vett? KAN det verkligen vara så??

Egentligen går han nog inte så fort som jag tycker, tror jag. Det är bara det att jag har spårat med Kotte "Jag tar en tass i taget, man ska inte förhasta sig i ett spår" Näslund och Kyuss "Tänk om man missar, bäst att gå lite långsammare" Näslund. Utan något som helst drag i linan. Så det är väl lite av en chock med Krux "FIFAN tänk om jag inte hinner!!!" Näslund efter de två hundarna.

Igår gjorde han något märkligt. Vi rejsar iväg på första spåret, som var LITE längre - kanske 500 meter?
Så går vi av det och direkt på det lilla spåret på 200 meter. Någonstans vid andra pinnen märker jag att han faktiskt är ganska trött. Som vanligt så kan man inte hushålla med krafterna, och då tar de slut fort...
Vid andra vinkeln tappar han bort sig. Vanligtvis går han genom vinklarna i spårkärnan, utan att tappa fart liksom. Eventuellt kan han gå över vinkeln med ett par meter innan han går på igen. Han ringar sällan. Den här vinkeln tappar han bort sig HELT, och eftersom han är trött, och inte har någon vana, så virrar han på rejält för att hitta tillbaka igen.
När han hittar tillbaka, så går han på åt fel håll. Alltså, bakspårar.
Hm, tänkte jag, jaja, låt honom bakspåra då!
Han bakspårar 50 meter, tar den första vinkeln, fortsätter spåra kanske 50 meter till - och där kommer han på att nåt är fel. Och tvärvänder! Jag hann liksom inte stanna, han bara smiter förbi mig fort som attan och sliter med mig åt andra hållet.
Och spårar glatt genom vinklarna och fram till nästa pinne.
Lustiga hund.

Men han spårar som sagt var ganska bra nu! Oftast är han i spårkärnan, och slår inte så mycket. Får se om det fortsätter så?