Luleå-rapport!

Helgen har varit SÅ jävla kul! Ursäkta svordomen, men den behövdes. *s*

På fredag tidigt på eftermiddagen kom Carin och hämtade upp mig, sedan åkte vi ner på stan och köpte en macka och sedan upp på Ersboda för att hämta upp bonushunden - och sedan började den långa resan upp till Luleå. Checkade in på hotellet, möblerade om hela rummet och delade av med kompostgaller och åkte sedan iväg till ridhuset för att packa upp burar och kolla vägen.

På lördagen fick jag åka med Kerstin och hennes man, så att Carin fick sovmorgon. Jag var lite nervös över att försöka att inte väcka henne, hur lyckas man med det när man bor i ett rum bara?? Men hon var liksom hur pigg och glad som helst, och jag funderade över om jag kanske ville flytta ifrån min morgonsura sambo och bo med Carin istället.

Lördagens första lopp var någon slags "öh, vad sa vi att vi gjorde? Agility? Vad är det?". Jag gick banvandringen för ett lopp som liksom var rätt enkelt, rakt fram, ett varv runt och sedan rakt fram. Jag gick och mantrade för mig själv "sväng sväng - rakt fram rakt fram". Det där med "sväng sväng" gick bra, men sedan rev lilla P ett hinder och istället för att komma ihåg "rakt fram rakt fram" så tänkte jag bara "rev ett hinder rev ett hinder" och svängde.

Lördagens ANDRA lopp var helgens bajslopp. Jadå, på riktigt. Det gick himla bra till en början, jag tror till och med vi var nollade. Men när det var fyra hinder kvar så river Polly för att hon försöker hoppa bajsandes. Jag TYCKER ju såhär i efterhand att det kanske hade kunnat räcka med att hon bajsade på morgonen och sedan fick snabbrasta sig typ 2-3 gånger på ett par timmar, men nejdå. Jag tycker också att hon BORDE ha ställt upp lite för teamet och hållt sig 7 sekunder till, men nejdå. Nåja, jag plockar upp bajset (tack till funktionären som hade en bajspåse på sig), kramas lite med Polly och tar de sista fyra hindren på ett förtjänstfullt sätt, med bajspåsen i höger hand, fladdrandes i fartvinden.

På söndagen funderade jag på hur jag skulle kunna toppa lördagens fantastiska resultat. Jag vet inte om det var jag som kom på idén, förmodligen var det så, men i vilket fall som helst kom planen att JAG skulle skita på planen upp. Det blev liksom inte av, mina planer går ju sällan i lås.

Istället så försöker vi faktiskt oss på det där med att "gå runt" och "komma ihåg banan". Och lyckas riktigt bra! Vi får en massa fel, men alltså, skit samma (höhöhöhö). Första loppet på söndagen var en riktigt klurig bana, med en oändlig mängd byten. Det gick riktigt bra fram till slalomet, för när jag saktar in där känner jag att mina ben liksom bara skakar. När jag sedan skulle börja springa igen, så var det som att jag var halvt förlamad. Jag hann inte med ett enda av de byten jag hade planerat, och det blev taffligt, trassligt och tafatt. Vi rev ett hinder där från början, och sedan blev det en massa strul och en krock på slutet=10 fel.

Söndagens andra lopp gick också bitvis bra. Där tycker jag faktiskt att jag skötte mig ganska bra, men där slarvade istället Polly. Vi gör ett par riktigt snygga blindbyten, men hon är lite för het och jag är på henne för lite så hon slarvar i slalomen. Sedan bara drar hon genom ramen på däcket också, väldigt onödigt! Ett mycket bra bakombyte, det brukar jag inte kunna göra och ett bra avslut också. Massor med fel i slalom och däck=20 fel och såklart en superdålig tid.

MEN. Det absolut bästa är att jag har haft en helt underbar helg med delar av det gamla agilitygänget, jag har lyxat på hotell och bott med fina Carin, och bäst av allt... Jag har haft en så fin helg med Polly! Jag tror att hon har haft det helt underbart faktiskt, hon har fått ha så himla kul med agilitytävlingar och fått en MASSA egentid med bästa matten!!!

Vi har sovit i sängen, vi har haft morgonmys, vi har gått promenader bara vi två, hon har skrikit när jag har gått ifrån buren, hon har brutit sig ut ur buren (och gått rakt till mig, korkskalle, då fick hon ju bara gå in i buren igen...) hon har legat i mitt knä när jag har läst bok i ridhuset, och hon har fått all min uppmärksamhet. På lördag kväll var hon så trött att hon slocknade i sängen på tre minuter och låg sedan och snarkade och gnällde i sömnen, och på söndag morgon så var jag tvungen att peta på henne för att väcka henne. Hon vaknade inte av att klockan ringde och att jag tittade upp, och det har väl aldrig hänt förut! Jag tror att Polly har varit LYCKLIG i helgen, och det har jag också varit. <3