torsdag 26 maj 2011

Fick en bättre bild på mailen

Och jag vet inte jag... Men ser han inte smartare ut än vanligt??

Idag har jag gjort mitt andra försök som hundlärare på Forslunda. Jättekul, duktiga elever och trevliga hundar men jag är HELT slut, det tar på ändå!

Funderar lite på om jag ska anmäla honom till flatshowen också? Inte för att han kommer få något cert eller så, utan för att det är lite roligt. Jag ska ändå dit, så då kanske jag ska visa min egna hund också?

söndag 22 maj 2011

Hurra för mig och Kruxet!

Lite dåligt läge - drog nummer ett, så jag fick först trötta ut honom inför platsen och sedan hoppas att han skulle hålla hela programmet utan att få vila några minuter först.

Trots det:
plats: 9 (DK ligg)
fritt följ: 9 (tränger vänster, saxar ngt)
läggande under gång: 10
inkallning med stå: 8,5 (ngt sent ställande)
rutan: 10
apportering: 6,5 (tar om, släpper, slams)
hopp: 8 (slår i)
fjärr: 10
helhet: 9,5 (mycket trevligt ekipage)

178,5 p och förstapris!

Lite frustrerande att de två "säkra" högpoängarna inkallningen och apporteringen gick åt skogen, men eftersom han skötte sig någorlunda på andra moment som han ibland kan strula i (fjärren) så gick det ju vägen ändå.

lördag 21 maj 2011

Lena trettio år

Mel: When I'm sixty-four

I Brunflo i Jämtland år åttioett
Många år från nu
Där låg hon bak och fram i sin moders liv
föddes fram med hjälp av en kniv
Då var hon ute tidigt på dan
det är hon ju int´ van
Hon är ju numer, med mervärdesskatt
tjugofyra år

Började skolan, skulle på bad
ställde upp på rad
Mitt i raden stod han som lärde ut sim
bakom honom stod ni vet vem
Han kunde simma, fatta vi sen
efter ringning hem
Hon är ju numer, vår mervärdesskatt
tjugofyra år

Flytta till Ume, söder om stan
skolavslutningsdan
Så kom det en kärring som backa sin bil
drog med lena, fick stopp mot en pil
Hamna på sjukhus, rensades sten
båd´från höft och ben
Hon är ju dock ändå, vår mervärdesskatt
tjugofyra år

Så blev det hundar, en efter en
Kotte, Kyuss, Krux
Polly blev sen droppen, då sa vi ifrån
Kotte for, Lena sa det var rån
Hunden som yrke ville hon bli
skolades hon i
hon är ju numer, vår mervärdesskatt
tjugofyra år

I väntan på hundliv hon jobba på Scan
Sen så blev det kök
Flytta upp till Norrfors, längta hem till stan
Uppsagd, bolag, a-kassan rök
Insåg att hund kan ej levas på
Passa barn kan gå
Hon är ju numer, vår mervärdesskatt
tjugofyra år

En gång på krogen, Tequilashot
Blev hon väldigt hot
Frågan var nu om det toxen skulle bli
Som tur var kom en kompis förbi
Hemma i Ansmark det blev en dusch
Lena sade "Usch"
Hon är ju numer, vår mervärdesskatt
tjugofyra år

En kväll i Ume, Lena på stan
Skulle över bron
Brottom hade hon som vanligt denna dan
Av polisen stoppades hon
För kavaljeren hon gick ifrån
De trodde det var rån
Hon är den enda som tvingats vända
För att gå för fort

Nycklar har Lena som bäst noll koll
Spelar ingen roll
Kan ju alltid ropa Hjälp, Kotte, kom hit!
Nyckeln ligger på sätet, ge hit
Låssmeden kunde ej ta betalt
För det vore gal't
Hon är ju numer, vår mervärdesskatt
tjugofyra år

Pojkar har hon nog provat en del
Mest så blev det fel
Men så kom en riddare fast utan häst
Pirre visade sig vara bäst
Därför ska Lena sjunga till sist
Pirre: säg javisst
Hon är ju faktiskt vår lilla skatt
Hela tretti år

måndag 16 maj 2011

MH, och så lite jaktträning.

I fredags byggde vi alltså banan inför lördagens MH. Jag skulle vara A-figge på några hundar och testledare för några - överlag väldigt trevliga hundar och förare, några som ville komma ut och leka med mig på meters håll, och några förare som är sådär lätt att styra runt banan för de gör allt rätt hela tiden, och kan slappna av. En TILL aussie där ägaren säger "min hund brukar ju aldrig vilja leka med någon annan!", hehe, vi figgar är bra på att få aussisar att leka. Den hunden lekte hur fint som helst ute hos A-figgen också. :-)

Åkte hem och var helt död, fick inte mycket gjort innan jag däckade i säng och sov först 2 timmar och sedan gick och lade mig för natten... Fick sovmorgon på söndag också, så jag är fortfarande trött - men levande. *s*

I söndags hade vi valpkursavslut för en sådär ovanligt bra grupp. Ingen som man störde sig det minsta på, alla engagerade och duktiga - självklart med vissa guldkorn, men ALLA var liksom sådana där riktigt duktiga kursare. Jag stannade kvar en stund och körde några linjetag med Krux och lite fotgående med dummysar bredvid. Jag upplever att han har blivit mycket mer styrbar ute på dirrarna - och nu var det inga som helst problem att gå rakt vid sidan fastän det låg dummysar bredvid. Han hetsar inte upp sig lika mycket när det är jag som kastar dem. Är han för eggad, så går det bra att gå fint vid sidan MOT dem och FRÅN dem, men han hoppar diagonalt när vi ska röra oss i sidled, det är klart mycket svårare.

Åkte hem, insåg att jag inte skulle hinna äta, åt salta pinnar till middag innan jag åkte iväg till privatkund. Speedade genom stan efter det till jaktträningen, jag kom tidigare än jag trodde. De körde fält, och det gick inte särskilt bra. Han fick sitta och vänta jättelänge igen innan han fick göra något, satt och laddade och när jag väl skulle köra så tappar han liksom konceptet och så bränner han slut sig själv på en minut, så sedan var han för trött istället.

Han plockade in 5 av 8, varav en var en skiiiiiiiiitsnygg dirigering! Han markerade för en liten nergrävd dummy men gav upp och struntade i den. Så jag tänkte "äsch, jag provar" och gjorde ett linjetag dit. Blåste fast honom, gick dit för att stödja och bad honom söka där han stod. Han har ju inte stenkoll på vad närsök är, men han har tydligen rätt bra koll på linjetag och stoppkommando, för DET var jäkligt snyggt!!! :-)

Sedan iväg till Max för middag, och hem och hälsa sambon välkommen hem igen! ÄNTLIGEN hemma igen, han har varit borta i två veckor så det har varit himla tomt här hemma länge nu.

fredag 13 maj 2011

Lydnadsträning!

Jag kämpar vidare med alla mina apporteringar... Igår träffades instruktörsgänget och skulle hjälpa varandra med vår momentträning, kändes lite surt att strunta i sökträningen för att träna ensam, faktiskt. Trött som jag var, så reagerade jag jättekraftigt och blev rejält ledsen. Gulliga Eva ringde idag och det var uppenbart att hon hade tänkt på mig, för hon sa att hon gärna ville hjälpa mig med att köra igenom Krux någon kväll nästa vecka. Väldigt omtänksamt och sött tycker jag, så nu är jag glad igen. <3

Jag jobbade i alla fall vidare med hopp-apport, men mest bara med träapporten. Det gick bra faktiskt, han väljer medvetet att gå en rätt stor omväg för att hoppa på tillbakavägen och när jag kör hela momentet så syns det också att när han vänder upp så kommer han på och riktar in sig på hoppet efter att han har gripit och kastat sig runt.

Jag gjorde en snabb vittring också bara för att påminna honom om att man ska välja rätt, med många pinnar och jag lade då ut min pinne själv också. Jag lade några platser också, och första platsen gick faktiskt åt skogen! Jag som har insett att jag har glömt bort senast han inte låg på platsen, nu vet jag det igen. :-/ Det var SVÅRT att ligga ensam med springande hundar bakom och apporterande hundar framför, och särskilt när han fick höra "apport" flera gånger upprepat så låg han och ryckte - och plötsligt, efter 5-6 minuter, så klarade han inte längre utan gick fram och började äta av sitt godis. Som en tröst, så hade han inte en tanke på att springa bort och apportera (vilket gör att jag är ännu mer stensäker på att han inte skulle gå fram till en annan hund på platsen OM han nu kliver upp) och efter det låg han flera platser väldigt säkert.

Idag tränade jag och AL, vi körde igenom alla apporteringar i alla klasser förutom vittringarna och apporteringsdirigeringen - och AL filmade oss.

Ettans apportering, betyg 8 eftersom han (med min goda vilja) tar apporten innan kommando:



tvåans apportering, betyg 9 eftersom han sätter sig för långt bak:



treans metallapportering, betyg 8,5 - sitter ngt snett, tempo:





treans hoppapport, betyg 9,5, sitter ngt snett:




elitens hoppapport med metall är naturligtvis den som strular mest, eftersom han inte gillar metallen så gillar han absolut inte att hoppa med den. Första gången släppte han innan hindret, andra gången så tvekade han vid gripandet men grep sedan självmant och bar den hela vägen tillbaka. Jag lade ner rätt mycket tid på att traska fram och tillbaka bredvid hindret - han fick gripa, följa med mig och hoppa, och fick frolic om han höll i apporten även efter hindret. Först körde vi på låga höjder, och så höjde vi allt eftersom.







här har jag börjat kunna höja till en nästan-normal nivå:





och här är det rätt högt, dutti Kjuxet!


torsdag 12 maj 2011

Jag funderar vidare.

Ska alla jägare skjutas? Alla som jobbar, eller har jobbat, som slaktare – ska de slaktas? En undersökning visar att mer än 85% av alla kvinnor någon gång har slagit ett djur, är alltså kvinnomisshandel rent generellt något som är rättfärdigat och positivt? Bör vi döma folk till diverse straff för brott de har begått utan att ge dem chansen att försvara sig i en rättegång? Varför gillar så många grov och överlagd sadism? Hur kan man anklaga andra för att inte ha empati och tycka att de ska straffas, när man själv inte har empati? Hur kan man missa den logiska vurpan?


Och så funderar jag på när i hela friden Cesar Millan började hålla IKT-lektioner på Umeå Universitet. När lärde han sig prata svenska så bra? Hur gjorde han för att få något blekare hudfärg - kanske beror det på att det är lite mindre sol här än i southern california, bara? Ja, eller så var våran lärare väldigt lik på nåt sätt - men det är en mycket tristare förklaring. :-P

onsdag 11 maj 2011

Lydnadsträning

Jag ska visa upp apporteringarna/hoppen elit och neråt, alltså metall-hopp, hopp-apport med trä, hopp-sitt hopp, vanlig apportering och så ettans hållande och tillbakahopp nästa vecka. Dags att börja träna in hopp-apport kanske? Och metallen som han knappt ens vill gripa, hehe. Men det värsta som händer är att jag visar min mänsklighet och att jag vågar bjuda på mig för eleverna, känns inte som att det är någon katastrof faktiskt. *s*




Steg ett blir att få honom att bli lite säker på att man ska hoppa på tillbakavägen ÄVEN om det inte är närmsta vägen. Går bra utan apport, var svårare MED. Här har det blivit lite snett i alla fall, vi jobbar vidare med det.




Jag var tvungen att prova med metallen också, här lägger jag ut den för att se till att den inte hamnar snett. BLÄ säger Krux, tror att han blir störd av att jag står och håller i mobilen också - men hämtar ändå metallen efter en påminnelse.

Jag lade två platser också och är GRYMT nöjd. Båda två var 4-5 minuter långa och han låg faktiskt LUGNT! :-) Jag börjar ju känna mig rätt säker på att han ligger, det var väldigt länge sedan han klev upp nu, men han har ändå hela tiden legat väldigt oroligt vilket gör mig sjukt nervös ändå, trots att jag vet att jag borde lita på honom vid det här laget.

Ska jag vara rädd?

Man ser ganska ofta att någon som är upprörd över hur ett djur har behandlats, tycker att den som behandlade djuret innan ska ha samma behandling själv. Jag brukar tänka att det är för att personen är arg och utbrister saker man egentligen inte menar. I min värld vill man EGENTLIGEN inte att någon människa ska bli bunden och kastad utför ett stup, eller vad det nu må vara. Man blir bara arg och reagerar över maktmissbruket och orättvisan, vill att det ska bli rättvist.

Så idag testade jag lite – frågade någon som jag upplever som empatisk och klok om denne VERKLIGEN menade detta. Jodå, det gjorde hon. Och gick dessutom i försvar (inte så konstigt i sig) och anklagade mig istället. Jag var självgod. Jag har funderat lite på hur jag kunde ha uttryckt mig annorlunda, om jag trodde att den här personen kanske skulle tänka om lite FÖR mycket, och därför gick jag på alldeles för hårt.

När jag gick därifrån funderade jag lite. När jag var väldigt liten, så var jag sjukt grym mot myror. Jag trampade lite lätt på dem och såg dem paniskt snurra runt, eller ryckte bort benen på dem och studerade dem intresserat. Anledningen till att jag ens kommer ihåg det, är att min farmor kom på mig och ifrågasatte att jag var så grym mot djur, och först var jag såklart väldigt upprörd på min farmor men insåg ganska snabbt att jag ju hade varit precis det hon sade – grym mot djur! En bra övning i empati, något som ju små barn behöver utveckla, som de inte har naturligt utvecklat från födseln. Jag var såklart helt förstörd och tillbringade resten av sommaren med att gå och glo ner på marken som jag gick på så att jag inte skulle RÅKA trampa på någon annan myra.

Ska jag vara rädd för att människor, som jag kanske till och med upplever som empatiska och kloka (inte det minsta lik en psykopat) vill att jag ska tryckas ner mot marken och få armar eller ben avslitna och dö i plågor? Som en hämnd för det jag ju har utsatt myror för, och som jag ju dessutom nu har varit så dum att jag har skrivit och berättat om ute på nätet? Skulle den här personen som jag pratade med idag då vara nöjd och glad för att jag utsattes för detta? Det här känns faktiskt MINST sagt olustigt.

Jag ser ingen skillnad på en person som inte har kunnat utveckla sin empati, och en person som inte har kunnat utveckla sin empati. I inget av fallen, vare sig det är för att personen är ung, för att personen har levt i ett klimat där man inte får chansen att utveckla empati eller för att personen är störd på något vis, så ser jag det som om personen bör straffas på grymmast möjliga sätt. I mina ögon så HJÄLPER inte det personen att utveckla empati, det enda man har åstadkommit är någon primitiv syn på rättvisa.


Rätt eller fel, jättesvårt ämne. Jag, som kanske är naiv och kanske är realist, tänker fortsätta tro på att de som säger/skriver "jag vill att samma sak ska hända förövarna" när de ser ett djur vara offer EGENTLIGEN inte menar detta. Att det är sagt mer i affekt än i verklig eftertanke.