torsdag 26 maj 2011

Fick en bättre bild på mailen

Och jag vet inte jag... Men ser han inte smartare ut än vanligt??

Idag har jag gjort mitt andra försök som hundlärare på Forslunda. Jättekul, duktiga elever och trevliga hundar men jag är HELT slut, det tar på ändå!

Funderar lite på om jag ska anmäla honom till flatshowen också? Inte för att han kommer få något cert eller så, utan för att det är lite roligt. Jag ska ändå dit, så då kanske jag ska visa min egna hund också?

söndag 22 maj 2011

Hurra för mig och Kruxet!

Lite dåligt läge - drog nummer ett, så jag fick först trötta ut honom inför platsen och sedan hoppas att han skulle hålla hela programmet utan att få vila några minuter först.

Trots det:
plats: 9 (DK ligg)
fritt följ: 9 (tränger vänster, saxar ngt)
läggande under gång: 10
inkallning med stå: 8,5 (ngt sent ställande)
rutan: 10
apportering: 6,5 (tar om, släpper, slams)
hopp: 8 (slår i)
fjärr: 10
helhet: 9,5 (mycket trevligt ekipage)

178,5 p och förstapris!

Lite frustrerande att de två "säkra" högpoängarna inkallningen och apporteringen gick åt skogen, men eftersom han skötte sig någorlunda på andra moment som han ibland kan strula i (fjärren) så gick det ju vägen ändå.

lördag 21 maj 2011

Lena trettio år

Mel: When I'm sixty-four

I Brunflo i Jämtland år åttioett
Många år från nu
Där låg hon bak och fram i sin moders liv
föddes fram med hjälp av en kniv
Då var hon ute tidigt på dan
det är hon ju int´ van
Hon är ju numer, med mervärdesskatt
tjugofyra år

Började skolan, skulle på bad
ställde upp på rad
Mitt i raden stod han som lärde ut sim
bakom honom stod ni vet vem
Han kunde simma, fatta vi sen
efter ringning hem
Hon är ju numer, vår mervärdesskatt
tjugofyra år

Flytta till Ume, söder om stan
skolavslutningsdan
Så kom det en kärring som backa sin bil
drog med lena, fick stopp mot en pil
Hamna på sjukhus, rensades sten
båd´från höft och ben
Hon är ju dock ändå, vår mervärdesskatt
tjugofyra år

Så blev det hundar, en efter en
Kotte, Kyuss, Krux
Polly blev sen droppen, då sa vi ifrån
Kotte for, Lena sa det var rån
Hunden som yrke ville hon bli
skolades hon i
hon är ju numer, vår mervärdesskatt
tjugofyra år

I väntan på hundliv hon jobba på Scan
Sen så blev det kök
Flytta upp till Norrfors, längta hem till stan
Uppsagd, bolag, a-kassan rök
Insåg att hund kan ej levas på
Passa barn kan gå
Hon är ju numer, vår mervärdesskatt
tjugofyra år

En gång på krogen, Tequilashot
Blev hon väldigt hot
Frågan var nu om det toxen skulle bli
Som tur var kom en kompis förbi
Hemma i Ansmark det blev en dusch
Lena sade "Usch"
Hon är ju numer, vår mervärdesskatt
tjugofyra år

En kväll i Ume, Lena på stan
Skulle över bron
Brottom hade hon som vanligt denna dan
Av polisen stoppades hon
För kavaljeren hon gick ifrån
De trodde det var rån
Hon är den enda som tvingats vända
För att gå för fort

Nycklar har Lena som bäst noll koll
Spelar ingen roll
Kan ju alltid ropa Hjälp, Kotte, kom hit!
Nyckeln ligger på sätet, ge hit
Låssmeden kunde ej ta betalt
För det vore gal't
Hon är ju numer, vår mervärdesskatt
tjugofyra år

Pojkar har hon nog provat en del
Mest så blev det fel
Men så kom en riddare fast utan häst
Pirre visade sig vara bäst
Därför ska Lena sjunga till sist
Pirre: säg javisst
Hon är ju faktiskt vår lilla skatt
Hela tretti år

måndag 16 maj 2011

MH, och så lite jaktträning.

I fredags byggde vi alltså banan inför lördagens MH. Jag skulle vara A-figge på några hundar och testledare för några - överlag väldigt trevliga hundar och förare, några som ville komma ut och leka med mig på meters håll, och några förare som är sådär lätt att styra runt banan för de gör allt rätt hela tiden, och kan slappna av. En TILL aussie där ägaren säger "min hund brukar ju aldrig vilja leka med någon annan!", hehe, vi figgar är bra på att få aussisar att leka. Den hunden lekte hur fint som helst ute hos A-figgen också. :-)

Åkte hem och var helt död, fick inte mycket gjort innan jag däckade i säng och sov först 2 timmar och sedan gick och lade mig för natten... Fick sovmorgon på söndag också, så jag är fortfarande trött - men levande. *s*

I söndags hade vi valpkursavslut för en sådär ovanligt bra grupp. Ingen som man störde sig det minsta på, alla engagerade och duktiga - självklart med vissa guldkorn, men ALLA var liksom sådana där riktigt duktiga kursare. Jag stannade kvar en stund och körde några linjetag med Krux och lite fotgående med dummysar bredvid. Jag upplever att han har blivit mycket mer styrbar ute på dirrarna - och nu var det inga som helst problem att gå rakt vid sidan fastän det låg dummysar bredvid. Han hetsar inte upp sig lika mycket när det är jag som kastar dem. Är han för eggad, så går det bra att gå fint vid sidan MOT dem och FRÅN dem, men han hoppar diagonalt när vi ska röra oss i sidled, det är klart mycket svårare.

Åkte hem, insåg att jag inte skulle hinna äta, åt salta pinnar till middag innan jag åkte iväg till privatkund. Speedade genom stan efter det till jaktträningen, jag kom tidigare än jag trodde. De körde fält, och det gick inte särskilt bra. Han fick sitta och vänta jättelänge igen innan han fick göra något, satt och laddade och när jag väl skulle köra så tappar han liksom konceptet och så bränner han slut sig själv på en minut, så sedan var han för trött istället.

Han plockade in 5 av 8, varav en var en skiiiiiiiiitsnygg dirigering! Han markerade för en liten nergrävd dummy men gav upp och struntade i den. Så jag tänkte "äsch, jag provar" och gjorde ett linjetag dit. Blåste fast honom, gick dit för att stödja och bad honom söka där han stod. Han har ju inte stenkoll på vad närsök är, men han har tydligen rätt bra koll på linjetag och stoppkommando, för DET var jäkligt snyggt!!! :-)

Sedan iväg till Max för middag, och hem och hälsa sambon välkommen hem igen! ÄNTLIGEN hemma igen, han har varit borta i två veckor så det har varit himla tomt här hemma länge nu.

fredag 13 maj 2011

Lydnadsträning!

Jag kämpar vidare med alla mina apporteringar... Igår träffades instruktörsgänget och skulle hjälpa varandra med vår momentträning, kändes lite surt att strunta i sökträningen för att träna ensam, faktiskt. Trött som jag var, så reagerade jag jättekraftigt och blev rejält ledsen. Gulliga Eva ringde idag och det var uppenbart att hon hade tänkt på mig, för hon sa att hon gärna ville hjälpa mig med att köra igenom Krux någon kväll nästa vecka. Väldigt omtänksamt och sött tycker jag, så nu är jag glad igen. <3

Jag jobbade i alla fall vidare med hopp-apport, men mest bara med träapporten. Det gick bra faktiskt, han väljer medvetet att gå en rätt stor omväg för att hoppa på tillbakavägen och när jag kör hela momentet så syns det också att när han vänder upp så kommer han på och riktar in sig på hoppet efter att han har gripit och kastat sig runt.

Jag gjorde en snabb vittring också bara för att påminna honom om att man ska välja rätt, med många pinnar och jag lade då ut min pinne själv också. Jag lade några platser också, och första platsen gick faktiskt åt skogen! Jag som har insett att jag har glömt bort senast han inte låg på platsen, nu vet jag det igen. :-/ Det var SVÅRT att ligga ensam med springande hundar bakom och apporterande hundar framför, och särskilt när han fick höra "apport" flera gånger upprepat så låg han och ryckte - och plötsligt, efter 5-6 minuter, så klarade han inte längre utan gick fram och började äta av sitt godis. Som en tröst, så hade han inte en tanke på att springa bort och apportera (vilket gör att jag är ännu mer stensäker på att han inte skulle gå fram till en annan hund på platsen OM han nu kliver upp) och efter det låg han flera platser väldigt säkert.

Idag tränade jag och AL, vi körde igenom alla apporteringar i alla klasser förutom vittringarna och apporteringsdirigeringen - och AL filmade oss.

Ettans apportering, betyg 8 eftersom han (med min goda vilja) tar apporten innan kommando:

video

tvåans apportering, betyg 9 eftersom han sätter sig för långt bak:

video

treans metallapportering, betyg 8,5 - sitter ngt snett, tempo:


video


treans hoppapport, betyg 9,5, sitter ngt snett:


video

elitens hoppapport med metall är naturligtvis den som strular mest, eftersom han inte gillar metallen så gillar han absolut inte att hoppa med den. Första gången släppte han innan hindret, andra gången så tvekade han vid gripandet men grep sedan självmant och bar den hela vägen tillbaka. Jag lade ner rätt mycket tid på att traska fram och tillbaka bredvid hindret - han fick gripa, följa med mig och hoppa, och fick frolic om han höll i apporten även efter hindret. Först körde vi på låga höjder, och så höjde vi allt eftersom.


video


video

här har jag börjat kunna höja till en nästan-normal nivå:



video

och här är det rätt högt, dutti Kjuxet!


video

torsdag 12 maj 2011

Jag funderar vidare.

Ska alla jägare skjutas? Alla som jobbar, eller har jobbat, som slaktare – ska de slaktas? En undersökning visar att mer än 85% av alla kvinnor någon gång har slagit ett djur, är alltså kvinnomisshandel rent generellt något som är rättfärdigat och positivt? Bör vi döma folk till diverse straff för brott de har begått utan att ge dem chansen att försvara sig i en rättegång? Varför gillar så många grov och överlagd sadism? Hur kan man anklaga andra för att inte ha empati och tycka att de ska straffas, när man själv inte har empati? Hur kan man missa den logiska vurpan?


Och så funderar jag på när i hela friden Cesar Millan började hålla IKT-lektioner på Umeå Universitet. När lärde han sig prata svenska så bra? Hur gjorde han för att få något blekare hudfärg - kanske beror det på att det är lite mindre sol här än i southern california, bara? Ja, eller så var våran lärare väldigt lik på nåt sätt - men det är en mycket tristare förklaring. :-P

onsdag 11 maj 2011

Lydnadsträning

Jag ska visa upp apporteringarna/hoppen elit och neråt, alltså metall-hopp, hopp-apport med trä, hopp-sitt hopp, vanlig apportering och så ettans hållande och tillbakahopp nästa vecka. Dags att börja träna in hopp-apport kanske? Och metallen som han knappt ens vill gripa, hehe. Men det värsta som händer är att jag visar min mänsklighet och att jag vågar bjuda på mig för eleverna, känns inte som att det är någon katastrof faktiskt. *s*


video

Steg ett blir att få honom att bli lite säker på att man ska hoppa på tillbakavägen ÄVEN om det inte är närmsta vägen. Går bra utan apport, var svårare MED. Här har det blivit lite snett i alla fall, vi jobbar vidare med det.


video

Jag var tvungen att prova med metallen också, här lägger jag ut den för att se till att den inte hamnar snett. BLÄ säger Krux, tror att han blir störd av att jag står och håller i mobilen också - men hämtar ändå metallen efter en påminnelse.

Jag lade två platser också och är GRYMT nöjd. Båda två var 4-5 minuter långa och han låg faktiskt LUGNT! :-) Jag börjar ju känna mig rätt säker på att han ligger, det var väldigt länge sedan han klev upp nu, men han har ändå hela tiden legat väldigt oroligt vilket gör mig sjukt nervös ändå, trots att jag vet att jag borde lita på honom vid det här laget.

Ska jag vara rädd?

Man ser ganska ofta att någon som är upprörd över hur ett djur har behandlats, tycker att den som behandlade djuret innan ska ha samma behandling själv. Jag brukar tänka att det är för att personen är arg och utbrister saker man egentligen inte menar. I min värld vill man EGENTLIGEN inte att någon människa ska bli bunden och kastad utför ett stup, eller vad det nu må vara. Man blir bara arg och reagerar över maktmissbruket och orättvisan, vill att det ska bli rättvist.

Så idag testade jag lite – frågade någon som jag upplever som empatisk och klok om denne VERKLIGEN menade detta. Jodå, det gjorde hon. Och gick dessutom i försvar (inte så konstigt i sig) och anklagade mig istället. Jag var självgod. Jag har funderat lite på hur jag kunde ha uttryckt mig annorlunda, om jag trodde att den här personen kanske skulle tänka om lite FÖR mycket, och därför gick jag på alldeles för hårt.

När jag gick därifrån funderade jag lite. När jag var väldigt liten, så var jag sjukt grym mot myror. Jag trampade lite lätt på dem och såg dem paniskt snurra runt, eller ryckte bort benen på dem och studerade dem intresserat. Anledningen till att jag ens kommer ihåg det, är att min farmor kom på mig och ifrågasatte att jag var så grym mot djur, och först var jag såklart väldigt upprörd på min farmor men insåg ganska snabbt att jag ju hade varit precis det hon sade – grym mot djur! En bra övning i empati, något som ju små barn behöver utveckla, som de inte har naturligt utvecklat från födseln. Jag var såklart helt förstörd och tillbringade resten av sommaren med att gå och glo ner på marken som jag gick på så att jag inte skulle RÅKA trampa på någon annan myra.

Ska jag vara rädd för att människor, som jag kanske till och med upplever som empatiska och kloka (inte det minsta lik en psykopat) vill att jag ska tryckas ner mot marken och få armar eller ben avslitna och dö i plågor? Som en hämnd för det jag ju har utsatt myror för, och som jag ju dessutom nu har varit så dum att jag har skrivit och berättat om ute på nätet? Skulle den här personen som jag pratade med idag då vara nöjd och glad för att jag utsattes för detta? Det här känns faktiskt MINST sagt olustigt.

Jag ser ingen skillnad på en person som inte har kunnat utveckla sin empati, och en person som inte har kunnat utveckla sin empati. I inget av fallen, vare sig det är för att personen är ung, för att personen har levt i ett klimat där man inte får chansen att utveckla empati eller för att personen är störd på något vis, så ser jag det som om personen bör straffas på grymmast möjliga sätt. I mina ögon så HJÄLPER inte det personen att utveckla empati, det enda man har åstadkommit är någon primitiv syn på rättvisa.


Rätt eller fel, jättesvårt ämne. Jag, som kanske är naiv och kanske är realist, tänker fortsätta tro på att de som säger/skriver "jag vill att samma sak ska hända förövarna" när de ser ett djur vara offer EGENTLIGEN inte menar detta. Att det är sagt mer i affekt än i verklig eftertanke.

tisdag 10 maj 2011

Jaktkurs!

Tredje tillfället på jaktkursen idag. Den här gången var Krux mycket duktigare än förra gången när han blev så över-eggad att han liksom bara blev trasig. Nu fick han göra sina markeringar bland de första så att han inte hann ladda så mycket, och plockade in båda markeringarna helt ok. Den första var han inte så klockren utan fick söka lite, men höll sig inom ganska litet område och jobbade bra. Det är lite svårt att hålla de här dummysarna bra också, han tenderar att smånagga lite på dem (NÄSTAN tugg) när han kommer in.

Efter de två vanliga markeringarna fick vi göra två minnesmarkeringar, och då hade han ju suttit och laddat så pass att han inte var så himla duktig på att gå vid sidan, men löste det ok och när han hämtade den första så KUNDE han bara inte hålla sig, så hundjäveln pissar. Inte bara okynnesmarkerar heller, utan han var kissnödig på riktigt. Försökte gå mot mig och kissa samtidigt...

Sista övningen var med vilt, och det gjorde han klockrent. Nöjd med busen idag!

Tänk, nu vet jag hur vanliga hundägare har det. Alltså, sådana där som kan lämna sina hundar ensamma ett par timmar då och då utan att det ska vara katastrof. Kyuss har varit ute i Ansmark sedan igår, och så märkligt det kändes i morse när jag hade rastat hundarna och bara lämnade dem hemma och kunde vara trygg med att de har det bra! FRIHET! Jag skulle så gärna vilja att det var samma sak med Kyuss, men inser ju att det inte kommer att bli så. Jag är nöjd om han går att lämna sisådär en halvtimma eller kanske till och med 45 minuter någon gång ibland. Hoppas...

måndag 9 maj 2011

Solen är minst sagt oläglig.

Jag HOPPAS verkligen att man kan lita på SMHI den här gången, för då ska det vara molnigt både onsdag och torsdag. Om jag har jättetur får Kyuss vara i Ansmark ända till imorgon, och så kan de ju vara i bilen onsdag och torsdag då.

Jag lämnade faktiskt Kyuss ensam i 20 minuter igår och det gick bra. Jag gick ner till pizzerian, beställde, gick in på ICA och handlade, gick ut och stod utanför balkongen en minut för att lyssna på ingenting eftersom hunden var tyst, gick in på pizzerian och väntade en stund, gick ut igen och lyssnade på ingenting utanför balkongen, gick in och betalade och fick min pizza. Även i trapphuset var det tyst, så antingen gnällde han bara lite lågmält eller så var han faktiskt tyst i hela 20 minuter. Han verkade rätt lugn när jag kom hem igen också.

Jag har lyckats städa köket lite också. Diska vågar jag inte, men jag har fördiskat allt och röjt bord, diskbänk och torkat och så.

söndag 8 maj 2011

Lägga planer och klippa hund gick bra

med nya naglar. Träningen vet jag inte om den hade gått bra, träningssuget försvann verkligen HELT när jag fick veta att Ericas Harry var avlivad. :-(
Men att dela färskfoder gick åt helvete, kan man säga. Jag anade ju att jag skulle paja någon nagel ganska fort, eftersom jag är som jag blev, men jag trodde nog att det skulle vara något lindrigare. Blodet skvätte över halva köket, jag svimmade på toaletten och det återstår att se om min vanliga nagel, som finns där under all acryl, sitter kvar eller tänker lossna helt. Jag har aldrig tappat någon nagel förut, så jag HOPPAS verkligen att den stannar kvar, för GUD så jävla äckligt. Den är iaf mindre blå nu efter ett par dagar (från början var den mörkblå ända upp till nagelbandet) så jag hoppas, hoppas.

Idag har det faktiskt varit bättre - jag har inte behövt gråta VARJE gång jag har råkat nudda höger pekfingernagel, och det har inte blött nästan något alls idag.

I lördags var jag lite dubbelbokad - klubbens enda tävlingsledare i elit (det finns ett par till som absolut skulle klara det, men som verkligen inte vill) och lydnadstävling på UBHK. Samtidigt var det pedagogikhelg i instruktörsutbildningen. Jag fick helt enkelt missa ett par timmar på instruktörsutbildningen.

Fyra ekipage, Eva fixade SLCH till sin yngsta och de andra gick det väl lite ömsom vin, ömsom vatten för. Tror jag gjorde ett bra jobb trots att jag var lite splittrad och grymt trött. Jag hade ju haft lite kaos hemma natten innan (nageln...) så jag hade lite svårt att somna, och det var ett par kursare och vänner på planen bredvid - som gjorde ett fantastiskt jobb, btw! :-)

Instruktörshelgen har varit jättebra också, och jag och AL avslutade med bra träning efteråt. Krux har ingen jäkla aning vad ställande under gång är för något, men efter den första metallapporteringen så gick det bara bättre och bättre, på slutet riktigt bra!

Både Krux och Kotte var till kiropraktor i lördags. Jag var ju redan på två ställen samtidigt (typ) så mamma och pappa tog dit Krux. Tydligen var han ganska sned och stel åt ena hållet. :-/ Får se vad det blir av det, för jag ska tydligen ta det lugnt med honom i två veckor och jag har redan fuskat lite med metallapporteringen. Ska han ta det lugnt måste jag nog lära honom att gå på toan inne, han är inte särskilt lugn utomhus och ska han inte heller få jobba så lär det bli värre. Inne är han ju filbunken himself så länge det inte händer nåt spännande.

fredag 6 maj 2011

WOW!

Alltså, kolla! Det är ju hur häftigt som helst - men det är lite svårt att skriva, öppna dörrar på bilen, man är livrädd att ha Krux i koppel... Ja alltså, jag är helt enkelt något handikappad. Jag hoppas att jag vänjer mig fort, och är glad att både tjejen som gjorde dem och jag var överens om att de inte skulle bli SÅ långa. Ikväll ska jag nämligen träna lydnad, lägga planer på klubben och klippa Aston. Med de här naglarna. :-D

Jag fick ett presentkort på naglar av AnnaLott på NailZone, jäkligt bra! Ännu bättre blev det när jag av Erica, Madde, Annika, Sebbe & Lina, uppfödartanten, Malin, Andrea, Carin, Thomas och Kicki och Ullis fick ett TILL presentkort, som jag kan använda om några veckor när de har växt ut så pass att man måste fixa dem igen. Så om jag har svårt att klippa Aston ikväll, så får Thomas skylla sig själv - han har ju varit med och gett mig naglarna. *hehe*

torsdag 5 maj 2011

Och så slutar dagen i tårar.

Krux syster är död. Jag är så jävla ledsen. Och stackars, stackars Linda. Jag förstår inte. Huvudvärken, tårarna och jag går och lägger oss och jag tänker krama Krux HÅRT.

Årets första sökträning!!

Jag tänkte gå ut hårt och skickade ut figgar till höger och vänster och skickade ut min hund utan mer startretning än att han har varit i området och tränat just sök förra året. Tänkte att det får bära eller brista, och brister det så vet jag ju hur jag ska lägga upp fortsatt träning.

Det bar! Han var jätteduktig, fullt ös rakt ut, hittade figgar och hämtade rullar och gjorde bra påvis. Det enda som inte var helt bra var att han gärna ville socialisera sig lite med figgen och ge pinnen till dem istället för till mig, men det känner jag ju igen lite sedan förra året och det gav ju med sig av sig själv, när han fattade grejen med att han skulle HÄMTA saker. Jag gjorde bara fyra skick, det var ju ändå första gången sedan ett långt vinteruppehåll och jag ville sluta medan han fortfarande hade fullt ös.

Det ser ut som att solen tänker titta fram idag.

Vilket är jävla SKIT rent ut sagt, eftersom förut nämnda sambo är borta så hundarna får vara i bilen. Vi får se hur det går - än så länge är det halvmolningt, ganska kallt och fläktar en del så på förmiddagen går det bra. Jag ska ringa och förbereda Mor och Far på att Kyuss får vara där på eftermiddagen OM det blir varmt. Det känns verkligen helt onödigt att köra totalt 8 mil för 2 ynka timmar, men vad göra?

Igår startade aktiveringskursen, OTROLIGT skoj. Det är nog en jättebra grupp också, det märks redan nu och trots att alla inte var där igår. Jag gick och lade mig nästan direkt när jag kom hem, läste den där instruktörsutbildningsboken (den var enormt lätt att läsa, tog bara några minuter) och somnade. Tror den sömnen satt där den skulle, så att säga.

Ikväll sökträning! :-)

tisdag 3 maj 2011

Visst får man vara lite nöjd över sig själv...

...om man har läst en hel bok till nya kursen i skolan idag? Visst behöver man inte fundera så mycket på att det ser ut som HELL här hemma, och att boken bara var på ynka 50 sidor? Visst innebär det att om man bara gör klart det där som jag skulle göra till lydnadsgruppen och börjar skriva ut papper till kompendiet inför morgondagens kurs, så behöver man INTE städa ikväll? *hoppas*

Kul vare att komma till skolan imorse. Jag var för EN gångs skull där i GOD tid, 10 i 9 ungefär. Sisådär vid 9 började klassen fundera varför inte läraren dök upp, och någon smart människa började kolla schemat för de andra grupperna... Det visade sig att de hade samma föreläsning med samma lärare i samma sal, men de skulle minsann börja klockan 10, inte 9 som på vårt schema. Men gaaaah, hade jag inte kunnat komma lite sent IDAG istället för de gånger jag har fått smyga in (pinsamt) förut? Utnyttjade tiden ändå, gick till biblan och kopierade böcker så nu har jag all litteratur till den här kursen utom en enda bok.

Nå, författa mail och skriva ut papper var det. Lika bra att ta mig i kragen. :-)

måndag 2 maj 2011

blogg-lat

Det har hänt så mycket sedan sist jag skrev, att jag faktiskt inte vet var jag ska börja. Ska jag skriva om allt så blir det så många sidor, det går bara inte.

Jag har haft en fantastisk tid. Bästa Johanna kom upp, jag hade bästaste kalaset med fantastiska människor och var fullständigt lyrisk. Och tänk så snäll jag måste ha varit, jag är fortfarande lite chockad över hur otroliga presenter jag fick! Och TACK till Erica, Sebbe och Lena som fixade med all mat, gud så skönt och så god den var!

Jag var nog lite väl stressad dock, för när jag slappnade av så fick jag nån märklig sjukdom - illamående, ont i magen, ganska mycket yrsel och nån slags ögoninflammation. Och nej, det var INTE dagen efter kalaset, dagen efter var jag bara vanligt bakis, sådär lite sliten. Jag var helt död ett par dagar vilket var katastrof för skolarbetet, tur jag har bästa killen i världen som kunde ta hand om mig och djuren iallfall.

Jag har haft kvartsamtal på instruktörsutbildningen vilket kändes mer som 15 minuter ego-boost (tänk att jag är så fantastisk??) och Krux har vittrat sig lite och det har gått bra.

Jag har jobbat en dag på en jättefin förskola, jag har försökt samla ihop tåtarna till en kursstart, jag har skrivit hemtenta och jag har varit i stugan över valborg och pluggade visserligen mest, men hann med att lägga flera spår till hundarna och träna en massa linjetag, stoppkommando och närsök med Krux. Och så hann jag vara lite skogshuggare också.

Jag har gått jaktkurs, skrivit klart en hemtenta (som jag blir glatt överraskad om jag får godkänt på - men man kan väl inte alltid satsa på bra betyg kanske) och vilken dag som helst kommer jag ifatt med det jag ska göra som sammankallande i lydnadsgruppen. Jag har ringt och raggat bakdömning, jag har bokat upp mig på att figga på ett MH och vara tävlingsledare på ett par lydnadstävlingar. Det är mycket nu!

Den här veckan och nästa har bästa killen åkt till Skellefteå och jobbat, så jag är alldeles ensam. :-( Jag tröstar mig genom att låta hundarna sova i sängen, och Krux, mammas hjärta, har inte glömt hur man sover i sängen: med mamma som huvudkudde hela natten. <3